Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muskler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/f£d4&&Msi~
8i5
muskelns ändar till en sena. De fästa
musklerna vid skelettet på det sätt, att senorna
direkt övergå i den hinna, benhinnan,
som omsluter benen.
Musklernas verksamhet beror
på deras sammandragning, och då
skelettmusklerna alltid äro fästa så, att minst en ledgång
befinner sig mellan musklernas bägge ändar,
sättas skelettdelarna vid sammandragningen
i rörelse och verka som hävstänger för den
kraft, som musklerna utveckla. De m., som
härvid närma ändarna till varandra och
förminska ledvinklarna, kallas böj
muskler, de, som avlägsna benändarna och
förstora ledvinklarna, kallas sträckmus
k-1 e r. Musklerna äro även tänjbara och
elastiska, och genom att de äro fästa på skelettet,
så att de även i vila äro något uttänjda över
sin normala längd, hålla de i olika riktningar
verkande musklerna varandra i en viss
spänning, som i hög grad bidrager att giva stadga
åt ledgångarna. Vid största möjliga
sammandragning kan en muskel förkortas ända till
1/i, t. o. m. x/5 av sin ursprungliga längd, men
vanligen sker den ej till mer än omkring 1/2 av
muskelns längd i vila. Storleken av den
rörelse, en muskel kan åstadkomma, beror därför
på muskeltrådarnas längd, men muskelns
styrka på antalet muskeltrådar eller muskelns
tvärsnitt.
M us kelns mekaniska arbete
åstadkommes, genom att den kemiska
spännkraft (potentiella energi), som innehålles i
de organiska näringsämnena (se Näring),
genom dessas sönderdelning frigöres och
omsättes i levande kraft. Materialet härtill är
företrädesvis kolhydratet glykogen (se d. o.),
som förekommer i musklerna till 0,6—1 %,
och vid vars sönderdelning och oxidation
som slutprodukter bildas mjölksyra och
kolsyra. Genom förbrukning av kraftmaterialet
och anhopning av
sönderdelningsprodukterna i den arbetande muskeln försvagas dennas
arbetskraft och muskeltrötthet inträder.
Genom de tillförande blodkärlen (artärerna),
som upplösa sig i ett fint kapillärnät omkring
de särskilda muskeltrådarna, förses muskeln
åter med nytt kraftmaterial, och genom de
avförande blodkärlen (venerna) och
lymfkärlen bortföras sönderdelningsprodukterna,
och arbetsförmågan återställes och
underhålles. Då glykogen lättast bildas av andra
kolhydrat, särskilt av socker, är en kolhydratrik
föda också lämpligast för arbetsdjur. (Se
Näring II.) På grund av den livliga
ämnesomsättningen i musklerna verka dessa vid arbetet
som ett attraktionscentrum för blodet, och
arbetet medför en hastigare blodcirkulation,
med påskyndad andning, som möjliggör den
genom arbetet ökade förbränningen.
Skelettmuskulaturen utgöres av
en mängd muskler (för hästen uppgivna till
463 och för idisslarna till 420), av vilka de för
rörelsen viktigaste och på kroppens yttre
former mest bestämmande äro följande (se fig.):
1. Frambenens m. äro dels sådana,
som huvudsakligen tjäna till att fästa
extremiteterna vid bålen, dels sådana, som röra
de särskilda ledgångarna. Till de förra höra
bo g bladets stora tandade m.,
som är solfjäderformigt utbredd, utgår från
revbenen och halskotorna och fäster sig på
insidan av bogbladet, bildande med
motsvarande muskel på motsatta sidan en bred
gördel, i vilken bålen är upphängd mellan
frambenen (i och i’), bo g bladets
triangulära m., som går från bogbladets övre
ända till manken och nackbenet (a och a’)
och håller bogbladet intill manken;
bröst-musklerna, den stora (h) och den lilla
(g), gå från bröstbenet till insidan av bogleden
och hålla denna intill bålen; bogens
framåt fö ra nd e m. från överarmbenets övre
ände till de främre halskotorna, (c, c’) samt
breda ryggmuskeln (k), som från
länd- och bröstkotornas tornutskott går in
under bogen till överarmens insida och drager
överarmen bakåt och böjer bogleden.
Ledgångarnas m.:
Bogledens m., som bekläda
bogbladet, nämligen på utsidan främre (z) och
bakre kammuskeln och yttre
bogmuskeln (e, e’), utgående från
bogblads-kammen, och på insidan inre
bogblads-muskeln från bogbladets insida, samtliga
fästande på överarmbenets övre ände.
Armbågsledens m., som bekläda
överarmen och utfylla det trekantiga rummet
mellan denna och bogbladet, äro:
armbågsledens (eller underarmens) raka och
skeva bojar e, som ligga på främre, yttre
sidan av överarmbenet, samt armbågens
stora sträckmuskel (f, f), som
fyller mellanrummet mellan bogbladet och
överarmen och utgör större delen av bogens
Muskeltrådar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
