Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norsk nötboskap ... - Nunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
liga lilla (120—125 cm. höga), grovhuvade,
kortbenta, raggiga hästslaget, som rätt
allmänt gick ute året om, är nu mestadels
försvunnet och ersatt av blandning med
östlands-och västlands-, i Finnmarken även med finskt
och ryskt blod. Den av staten ledda
förädlingen sker genom både östlands- och
västlandshingstar.
Norsk nötboskap. Norge har av gammalt
i sina av naturen skarpt åtskilda landsdelar
olika lokala nötboskapsraser, som, om än delvis
blandade med varandra och med den införda
Ayrshirerasen, i allmänhet bibehållits rätt väl
skilda. Sedan långt tillbaka hade utländska
raser införts till herregårdar och boställen, och
från 1850-talet började särskilt arbete för att
genom Ayrshirerasen förbättra den inhemska,
småvuxna och i allmänhet föga givande
boskapen, men de utländska raserna trängde föga
ut i bygderna, och bland de med offentliga
medel uppställda stamhjordarna funnos jämte
Ayrshireras och blandning av denna med
Telemarksras även sådana av inhemska, lokala
raser: Telemarks-, Vestlands- och
rödkulleras. Senare har den allmänna meningen allt
mer avgjort vänt sig till att grunda
förädlingsarbetet på renavel inom de särskilda bygdernas
egna raser. Dessa indelas (av Isaachsen) i
följande grupper: 1. Vestlandsboskap
i västra kustlandet upp till Romsdals fylke.
Hit höra småvuxna (omkr. 300 kg. 1. v.), torra,
kulliga, enfärgade slag av olika färg, ss.
Lyng-dalsboskap (vanligen ljusröd, även
svart-strimmig, mörkstrimmig eller grå), svart
vestlandsboskap kring Bergen, röd boskap i
Sogn och grå i Romsdalen. I hela detta område
förekommer inblandning av Telemarksrasen,
som medför hornighet och brokighet, med de
mörka fläckarna mest samlade å sidorna
(si-det fä).
2. Upplandets dal-boskap,
vartill räknas österdals-, Gudbrandsdals-,
Ringsakers- och Hedemarksboskapen, utmärkt genom
djup och sluten kroppsbyggnad, korta ben;
kons lev. vikt 300—380 kg.; färg enbart.svart
svartbrun eller röd, mer sällan grå eller
strim-mig, med fina, små horn eller kulliga. Mycken
inblandning finnes av såväl Telemarks- som
den rödkulliga rasen.
3. Mellan-Norges sidede
boskap, vars förnämsta gren är Telemark
s-rasen, som sedan 1850-talet varit föremål
för planmässig förädling, har djup, kort bål
med rakt kors, korta, torra, välställda ben,
långa, fina, lyrformade horn, kroppens sidor
med sammanhängande eller fläckig röd färg,
ofta med mörka strimmor, mindre ofta grå
eller svart (Hallingdals-fä), rygg, buk och
halsens undre sida vit; lev. vikt 330—400 kg.;
ganska mjölkrik.
4. Vit eller sided fjällras,
överensstämmande med den svenska fjällrasen
(se Fjällras), finnes i Tryssil, Tröndelagen och
Nordland; kroppsstorleken 200—300 kg.
5. Rödkullig östlandsboskap,
även kallad Romeriks- och Smålens-fä, i
landsdelarna kring Kristianiafjorden. Sedan
1890-talet har man kraftigt arbetat på rasens
förbättring genom renavel och till stor del
undanträngt de mycket allmänna inblandningarna
av andra raser, ss. Holländsk och Ayrshire.
Kroppen är lång, öppen och torr, revbenen
något flata, bröstet fullt medeldjupt. Djuren
äro ofta något högbenta, korset muskelfattigt,
ofta sluttande, bakbenen ko- och krokhasiga.
Rasen är kullig eller med lösa hornnabbar, färg
blackröd till mörkröd; lev. vikt 350—500 kg.;
god mjölkningsförmåga. Sedan 1899 föres i
Akershus och östfold fylken stambok över
tjurar och sedan 1906 även av kor.
Av Ayrshireb] andningar omtalas rött
Trönderfä i Tröndelagen och M a a 1 s e 1
v-f ä i södra Tromsö fylke.
Nos. Se Huvud.
Nosema. Se Biens sjukdomar.
Nosrem. Se Betsel.
Nosring. Se Fängsling.
Not. 1. Se Fiskeredskap II. 2. Fåra i
kanten av sågat virke för dess sammanfogning. Se
Hopfogning av virke: Breddskarv.
Notering. Se Prisnotering.
Nubb. Se Spik.
Nuklein, Nukleoalbumin, Nukleoproteider,
Se Äggviteartade ämnen.
Numida. Se Pärlhöns.
Numrering. Se Märkning av djur.
Nunna, gemensamt namn för:
1. Barrskogsnunnan, Lymantria
monacha L., en spinnarefjäril, vars larver äro för-
Barrskogsnunna.
härjande skadedjur på skog, företrädesvis gran.
Fjärilen är vit, på ryggen m. 1. m. rosenröd med
svarta fläckar, framvingarna med 4 svarta
tvärgående sicksackband. Bredd mellan
vingspetsarna 36—50 mm. Efter övervintring
kläckas äggen i maj. Larven blir omkring 5 cm.
lång, är brungul-grå, marmorerad av brunt
^1-ler svart, med sex rader hårbevuxna vårtor.
Längs ryggen löper ett mörkt band, avbrutet av
en Ijus fläck på 8:de kroppsleden. Larven förpnp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
