Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyodling - Nyodlingsfond - Nypon. Se Ros - Nystning. Se Gångart - Nyttjanderätt till jord. Se Arrende - Nyttjanderättshavares rättatt inlösa under nyttjanderätt upplåtet område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom den odlade jordens djupare och intensivare
brukning än genom att lägga nya vidder under
plog. Nyodlingsarbetet har också så till vida
förändrats, att det företrädesvis ägnats åt den
jämförelsevis lättodlade och kreatursgödsel
mindre fordrande moss- och kärrjorden.
Odlingsarbetets utförande
inledes vanligen med den förberedande
torrläggning, som behöves för röjningen och brytningen,
som därefter vidtaga med rothuggning,
stubb-och stenbrytning samt ytjordens vändning och
luckring med allt efter markens beskaffenhet
plog, hacka eller spade samt harv. Härvid
har bränning förr haft stor användning men
numera minskats, sedan insikten om myllans
värde för jordens fortvaran de fruktbarhet
blivit mer spridd (se Bränning 1., Mossodling).
För att befordra den förefintliga växtlighetens
multning och lätta bearbetningen, bör yttorven
så fullständigt som möjligt jordtäckas, och
därför bör den vändas platt nedåt, vilket bäst
vinnes genom plöjning i breda tiltor, eller, om
häckning måste användas, upptagande av
sammanhängande, stora torvor, varefter ytan
avjämnas och täckes med jord ur dikesrenar
eller plogfåror. Vid plöjning av seg grässvål
köres stundom före plogen med en rist.
Tuvor, som ej kunna jordtäckas, avhuggas före
jordens brytning med flåhacka och uppläggas
i hög att multna. I övrigt växlar arbetssättet
efter markens beskaffenhet. Se Hed,
Mossodling, Äng.
Kostnadens bokföring. Då
nyodling bör vara en förblivande ökning i
egendomens avkastningsförmåga och värde, bör
kostnaden för den bokföras som en höjning av
grundkapitalet eller, om man icke vill förändra
detta, som en grundförbättring, vars värde
amorteras genom regelbunden årlig
avskrivning.
Nyodlingsfond. För främjande av
uppodling av till åker lämplig jord utlämnas
genom landsting eller hush.-sällskap lån från
Norrländska nyodlingsfonden
(sedan 1906) för Norrland och Dalarna och
från allmänna nyodlingsfonden för
landets övriga delar. Ansökan om lån
insändes av landstinget eller hush.-sällskapet till
Lantbruksstyrelsen jämte uppgift å de
odlingsföretag, för vilka lån sökts, jämte förslag till
lånebelopp och lånetid för varje samt övriga
erforderliga upplysningar. Lantbruksstyrelsen
besluter om lånen och tiden för varje företags
påbörjande och avslutande. Vid ansökan hos
landstinget eller hush.-sällskapet skall vara
bifogad plan, kostnadsförslag och karta över
företaget samt yttrande om markens
odlingsvärde, uppgjorda av lantbruksingenjör,
länsagronom eller annan som kompetent erkänd
person. Lån få beviljas ägare och brukare,[1] oberoende av
egendomens storlek och upplåtelsetid åt brukare,
men lånens belopp få ej överstiga 3/4 av
uppskattad kostnad, vara högst 500 kr. per ha. och
uppgå till högst 1,500 kr. på ett år och en
sammanlagd skuldsumma av högst 5,000 kr. för
samma låntagare. Kostnaden skall avse
odlingsarbetet och avdikningen, om ej statsbidrag
redan erhållits för det senare arbetet, dock ej
omfattande upprensningar och fördjupningar
av avlopp och ej täckdikning (jfr
Avdikningsanslag). Lånen äro räntefria och amorteringsfria
i 2 år; därefter amorteras 1/7 årligen och betalas
ränta med 3 % till den norrländska, 4 till den
allmänna fonden. Försummad amortering
medför räntans höjning till 6 %. K. kung.
17/6 1921.
Nypon. Se Ros.
Nystning. Se Gångart.
Nyttjanderätt till jord. Se Arrende.
Nyttjanderättshavares rätt att
inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område. Lag 26/3 1920, med
ändring 15/6 1922 (»ensittarelagen»), som avser
att bereda möjlighet till friköpande av torp
och andra smålägenheter och dymedelst
befordra egnahemssträvandena. Har en för viss
tid till brukande eller till bostadslägenhet
upplåten del av lantfastighet över 20 år innehafts
av annan än ägaren och har så bebyggts, att
därå den 1/1 1919 fanns och vid upplåtelsetidens
slut fortfarande finnes nöjaktig bostad för
brukaren och hans familj, skall brukaren vid
upplåtelsetidens slut vara berättigad lösa området,
under förutsättning dock att minst 1/4 av det
värde, området med därå befintliga byggnader
äger, belöper å brukaren tillhöriga byggnader.
Är området upplåtet för brukarens livstid, skall,
evad änka njuter brukanderätten till godo eller
ej, vid brukningsrättens upphörande delägarna
i brukarens bo äga lösningsrätt. Lösningsrätt
äger j ämväl rum, utan att avtal om upplåtelse
för viss tid eller livstid visas föreligga, nämligen
för det fall att någon den 1/1 1919 innehaft
området sedan mer än 20 år till brukande eller
till bostadsändamål och jordägaren icke före
nämnda dag för innehavarens skiljande från
området vidtagit åtgärd, som därefter leder
tih sådan påföljd. Den som vill utöva
lösningsrätten, är pliktig även lösa befintlig byggnad,
som tillhör jordägaren.
Lösningsrätt äger ej rum, om enligt avtal
byggnaderna vid upplåtelsetidens slut skola
tillfalla jordägaren, eller om området skall
frånträdas på grund av att nyttjanderätten
förverkats. Om jordägaren å huvudfastigheten
eller därmed sambrukad fastighet den 1/1 1919
ägde och, då lösningsrätt skulle inträda,
fortfarande äger boningshus, tomtplats eller
trädgård inom 200 m. från området, eller dettas
inlösen skulle vålla jordägarens ifrågavarande
fastighet avsevärd olägenhet, kan jordägaren
avvärja inlösningen genom att själv lösa
innehavarens å området uppförda byggnader.
Jordägaren är då tillika skyldig att gälda
ersättning för sådan förbättring, som under
upplåtelsetiden utförts, utöver vad avtalats eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
