Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
te dessa egentliga näringsämnen har i senaste
tid påvisats behovet för djurens normala
utveckling och hälsa av vissa ännu föga
utforskade ämnen, vitaminer, vilka även
kallas accessoriska näringsämnen,
emedan de i olikhet med de egentliga
näringsämnena ej hava betydelse som material för
kroppens uppbyggande och underhåll, se
Vitaminer.
De organiska näringsämnenas
omsättning, a. Vid
näringsupptagandet. Vissa av dessa ämnen kunna i
den form, vari de innehållas i födan,
genomtränga matsmältningskanalens väggar;
flertalet undergå däremot härvid mer eller mindre
ingripande förändringar. Av
kolhydraten kunna de vattenlösliga sockerarterna
oförändrade (eller överförda till hexoser)
upptagas ur födan och införas i näringsströmmen,
de övriga, såväl hexos- som pentosföreningar,
däremot först sedan de vid fodrets smältning
under inverkan av enzym övergått till lösliga
sockerarter, huvudsakligen druvsocker. Under
sin vidare transport övergår sockret i levern
och i mindre mängd i andra kroppsorgan till
glykogen, en övergående reservnäringsform, som
vid behov åter övergår till druvsocker. En del
av kolhydraten undergår under matsmältningen
jäsningar, varigenom uppkomma dels
mjölksyra m. fl. organiska syror, som upptagas i
blodet, dels gaser, ss. Sumpgas, kolsyra, m.m., vilka
bortgå som tarmgaser. I synnerhet en stor del
av cellulosan men även andra, lättsmältare
kolhydrat gå härigenom förlorade (se
Matsmältning) . Av fodrets fett sönderdelas en del
vid matsmältningen till glycerin och fettsyror,
vilka senare med gallans alkaliska ämnen
bilda såpartade föreningar, av vilka i blodet
återbildas de i djurkroppen och mjölken
förekommande fettarterna. En del av fodrets
fett blir vid matsmältningen blott finfördelat
och upptages i blodet i emulgerad form utan
någon kemisk förändring. Härav förklaras
enklast, att för vissa fodermedel egendomliga
fettarter (t. ex. fiskmjöls och majs’ flytande
fettarter) återfinnas i djurkroppens och
mjölkens fett och påverka dettas fasthetsgrad och
smak (se Fodring: Fodrets inverkan på
produkterna) . De äggviteartade ämnena,
vilka icke kunna passera genom djuriska
hinnor, överföras av vid matsmältningen
verksamma enzym till enklare föreningar, som kunna
genomtränga mag- och tarmväggarna och
sålunda inkomma i blodet. Denna förändring
kan gå olika långt. Dels når sönderdelningen
endast till mindre sammansatta äggviteartade
föreningar, albuminoser och peptoner, dels till
de enklare föreningar, huvudsakligen
aminosyror, som så att säga bilda de enkla
byggnadsstenar, varav äggvitemolekylen är sammansatt.
Likasom dessa sönderdelningsprodukter av
äggviteämnena kunna även i fodret
förekommande aminoföreningar upptagas genom mag-
och tarmväggarna. Av dessa genom
äggviteämnens sönderdelning eller ur fodret direkt
härstammande föreningar återbildas antingen
redan i tarmväggarna eller enligt en senare
mening först i de särskilda organen egentliga
äggviteämnen, passande för de olika uppgifter, som
dessa skola fylla i djurkroppen, ss. muskler,
bindväv, nerver, blodets och lymfans
äggviteämnen, således av helt andra slag än dem, som
fodret innehöll. En del av de återbildade
äggviteämnena åtgå ej för bildning av dylika organ
(organäggvita) samt av mjölk,
matsmältningsvätskor och andra avsöndringar utan cirkulera
likasom ej till äggvitebildning använda
aminoföreningar i blodet. Denna s. k.
cirkulationsäggvita utgör blott en mindre del av kroppens
hela äggvitemängd.
b. Vid näringens användning.
De näringsämnen, som sålunda upptagits i
blodet, användas i främsta rummet för den för
livets vidmakthållande nödiga värme- och
kraft a Istringen, vilken sker genom de
organiska ämnenas syrsättning under bildning
av kolsyra och vatten, som avsöndras genom
andningen. Härtill användes i första rummet
i blodet förefintligt socker (jämte alkoholer)
och organiska syror, som kunna hava upptagits
ur födan.
I den mån dessa ämnen ej äro tillräckliga
för denna s. k. inre andning, användas
därför övriga slag av i blodet förefintliga eller
organiserade näringsämnen. Härtill har fett
genom sitt höga energiinnehåll, omkring 2.2
gånger kolhydratens och äggviteämnenas (se
nedan) största värde. Även äggviteämnena
och aminoföreningar kunna förbrukas till
detta ändamål men hava härvid hos de
växtätande djuren den minsta betydelsen, emedan
de i regel finnas i jämförelsevis liten mängd
i dessa djurs näring och de i kroppsorganen
ansatta äggviteämnena äro så beständiga,
att de blott i ringa mån åter frigöras. För att
på detta sätt användas sönderdelas
äggvitemolekylen i en kvävehaltig del, urinämne,
urinsyra, hippursyra m. fl., som avsöndras med
urinen, och en kvävefri, som tjänar som kraft
-och värmekälla vid andningen. Av de i blodet
cirkulerande näringsämnena bildas även
djurens kroppsavsöndringar, ss.
matsmältningssafter, huvudsakligen av äggviteämnen, samt
mjölk av såväl socker som fett och
äggviteämnen.
c. För nybildning av kr öpps vävnader
för kroppens tillväxt och förbrukade
vävnadsdelars ersättning samt av blod, lymfa och övriga
delar av kroppen användas de upptagna
näringsämnena, huvudsakligen de äggviteartade.
Då mer näring tillföres djuret, än det behöver
för livsprocessernas och kroppens underhåll,
kan överskottet bevaras i kroppen
som reservnäring för kommande behov.
Denna utgöres huvudsakligen av fett, i mindre
mån av kolhydrat i form av glykogen och av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
