Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappersved ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888
Paternosterverk, uppf ordrings verk, som
består av ett ändlöst band eller en ändlös kedja
med därå fästa skopor eller medbringare.
Bandet eller kedjan löper över ett övre och ett
nedre hjul, vid vilket senare dess skopor
passera genom en behållare med den vara, som skall
uppfordras. Härvid fyllas skoporna efter
varandra och tömmas åter, när de passera banans
övre vändpunkt. P. användes vid
mudderverk, för transporter t. ex. av spannmål inom
hus samt i tröskverk m. m.
Pavo. Se Påfågel.
Pedicularis. Se Kärrspira.
Pediculus. Se Ohyra.
Pedigree, stamtavla, upptagande ett
föräldrapars avkomma genom flera släktled.
Jfr Antavla. Med p.-förädling betecknas
förädlingen av en växtsort, då den utvalda
stammen utgör en renodling av avkomman
från en enda växtindivid, varigenom sj
älv-befruktande homozygota sorter kunna erhållas
fullt ensartade. Som pedigreedj ur
betecknas vanligen djur av fullt ren ras, vars
härstamning är styrkt genom stambok. >
Pedologi, marklära. Se d. o.
Pegomyia. Se Betfluga.
Pektas. Se Enzym 2., Pektinämnen. ,
Pektin. Se Pektinämnen.
Pektinjäsning. Genom inverkan av olika
bakteriearter, såväl aeroba som anaeroba (se
Bakterier), sönderdelas pektinämnena, som i
växtvävnaderna sammankitta cellulosafibrerna,
varvid dessa frigöras från varandra. Denna
process använder man sig av vid rötning av
lin och hampa (se d. o.). Chr. Barthel.
Pektinämnen äro amorfa kolhydrat, som
ingå i växternas cellväggar, särskilt i saftiga
rötter, men även finnas lösta i mogna frukters
saft. De hava slemmig eller geléartad
beskaffenhet (växtslem) eller övergå efter kokning
eller inverkan av ett enzym, pektas, till
sådan och utfällas i sådan form av alkohol,
och kalksalter. De sönderdelas
(hydrolyseras) lätt till sockerarter (pentoser). Betor,
morötter och linfrö innehålla mycket p., vilka
även äro de karakteristiska beståndsdelarna i
fruktgelé. Vid foderanalysen medräknas de
bland de kvävefria extraktämnena.
Pektos, pektinämne, som innehålles i
växternas cell mellanväggar och vid fruktmognaden
övergår i lösning.
Pelargonium, ett till nävornas familj,
Geraniaceœ, hörande släkte, som skiljer sig
från det närstående nävesläktet bL a. genom
något olikformigt ställda kronblad. P. zonale
W., med runda, grunt inskurna blad, som på
översidan hava en mörkare gör delfor mig rand,
odlas i en mängd olika former, bland vilka de
s. k. scharlakanspelargonierna höra till de
vanligaste rabattväxterna. De tåla ej frost, varför
de förökas (genom sticklingar) och övervintras
inne och utplanteras på försommaren.
G. L—d.
Peluschken (pelusker). Se Ärter.
Pembrokeshire-ras. Se Nötkreatursskötsel.
Peritficillium. Se Mögel.
Pennisetum. Se Hirs.
Pen se. Se Viola.
Pentas. Se Pentosaner.
Pentosaner, kolhydrat, bestående av en
sammanslutning av enkla kolhydrat med 5
kolatomer, pentoser, C5H10Ö5. Likna
cellulosa men sönderdelas lättare i motsvarande
enkla kolhydrat. P. förekomma allmänt jämte
cellulosa i växternas cellväggar, i ved- och
bastceller (xylan, vedgummi,
halmgummi), i kli och åtskilliga andra, äldre växtdelar.
De bestämmas vid kemisk analys genom att de
vid destillation med utspädd saltsyra övergå
till furfurol. En mindre del kvarstannar vid
foderanalys i växttråden, men det mesta
upplöses och medräknas i de kvävefria
extraktämnena. Deras värde i näringen är ej utredd. P.
utgöra-i halm omkring 20, i hö 17, i vetekli
15, i blandsäd 11 och i oljekakor 6—13 % (enl.
Storch).
Pepparling, liktydigt med riska, se d. o.
Pepparrot, Nasturtium 1. Cochlearia
armo-racia Fr., en mångårig korsblommig ört, fam.
Cruciferœ, utmärkt genom en lång, jämntjock,
köttig rot, långsträckta blad, hög, räfflad,
stjälk med talrika vita blommor. Odlas för
sin rot, vilken har skarp smak och lukt, och
förekommer här och var förvildad. Går bäst
till på en djup, starkt gödslad, mullrik jord.
Omkring 40 cm. långa rotstycken, s. k.
strängar, som kvarlämnats vid föregående skörd,
nedläggas med 25 cm. avstånd antingen
tvärsöver 60 cm. breda sängar eller i längsrader.
Strängarna böra vara jämntjocka och släta;
förefintliga smårötter avgnidas med en ylletrasa,
och ändarna avskäras snett. Fårorna i
tvärraderna göras något sluttande, och strängarna
läggas med storändarna högst, vända skiftes vis åt
ena och andra sidan av sängen, 5 cm. från
kanten och täckta av jord till ungefär 4 cm.
djup. Därefter avmätes en alnsbred gång,
varur jorden användes att förhöja nästa rad,
som planteras på samma sätt. Under
sommaren hålles landet väl rent från ogräs.
I början av juli sker s. k. tjuv.ning,
d. v. s. strängarna blottas, alla överflödiga
bladskott samt sidorötter bortputsas med
kniv eller genom gnidning med en ylletrasa,
och blott de vid strängens nedre ändar
sittande rötterna lämnas orörda för att lämna
plantan näring; därefter täckas åter strängarna.
I oktober skördas p., som därvid lösskäres från
sina sidorötter, strängar, som lämnas i jorden
till nästa vår att då användas till förökning.
Roten kan utan skada ligga i jorden över
vintern, och vad som ej behöves förr än på varen,
kan därför lämnas i jorden. Vid grävningen’
för den nya planteringen på våren borttagas
noga alla rötter; de kvarblivna uppväxa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
