Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pricksjuka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
914
Mjölken bör alltid vägas i en spann, vars egen
vikt är känd och uppgår till jämna kg., för
att bekvämt kunna fråndragas bruttovikten.
P. bör företagas med bestämda, lika
mellantider, 7—i o dagar, och mjölkningarna på
prov-mjölkningsdagarna ske på samma tider som
övriga dagar. P. är desto viktigare, som dess
resultat även bör tjäna som kontroll över
djurens hälsotillstånd och fodring samt vara
grundläggande för foderransonens storlek.
Provmjölkningens resultat bör för varje mål
omedelbart i ladugården införas i en
prov-mjölkningslista och sedan från denna i en
provmjölkningsbok, jfr Kontrollförening.
Provtagning. Se Foderhandel,
Gödselhandel, Utsädeshandel.
Prunella. Se Brunell.
Prunus, Se Hägg, Körsbärsträd,
Plommonträd, Slån.
Präcipitat, fällt fosfat, beredes genom
upplösning av ett trikalciumfosfat i en stark syra,
varefter till lösningen sättes kalkmjölk i sådan
mängd, att vätskan är blott svagt sur; den
härvid uppkommande fällningen består
huvudsakligen av dikalciumfosfat, CaH . P04, men
vid större kalktillsats utfaller även
trikalciumfosfat. Under det att p. bestående av rent
dikalciumfosfat med 2 molekyler kristallvatten
skulle innehålla 41.3 % fosforsyra, är halten
därav i fullgod handelsvara 36—38 %.
P., som erhålles som biprodukt vid
beredning av lim och gelatin ur ben, ur vilka därvid
kalksalten utlöses, användes företrädesvis till
foderfosfat (se d. o.).
Enligt en av W. Palmaer utarbetad metod
framställes p., efter uppfinnaren benämnt
Palmærfosfat. Sed. o.
Prästkrage, arter av släktet
Chrysanthe-mum av de korgblomstrigas familj, Compositœ,
utmärkta av flata blomkorgar med vanligen
gula diskblommor och platt utstrålande, vita
eller gula kantblommor. Vit p. eller
kragblomma, Chr. leucanthemum L., en
mångårig ört med vita kantblommor, nästan
jämnbreda, sågade blad samt små räfflade frukter
(se Ogräs, fig. 2), förekommer i hela landet
ytterst allmänt i gräsbevuxen mark i öppet,
helst torrare läge. Den hinner ingen synnerlig
utveckling i kortvariga vallar, varför den är
ett jämförelsevis oskyldigt ogräs. Motarbetas
på samma sätt som baldersbrå (se d. o.).
Frukterna äro vanlig förorening i timotej frö.
Gul p., gullkrage, solsick a, Chr.
segetum L., en ettårig, glatt ört med blågröna
blad och helt gula blomkorgar, förekommer
huvudsakligen i Skåne och Halland, där den
är ett rätt vanligt ogräs i vårsäd. Frukterna
(se Ogräs, fig. 1) äro gula, med rundade åsar,
större än vit prästkrages. Bekämpas som
andra fröogräs (se Ogräs) men dessutom
med kalkning, då arten är kalkskyende.
Som prydnadsväxter odlas en
stor-blommig form, grandi florum, av vanlig p.,
den intill alnshöga, ettåriga Chr. carinatum
Schousb. från Afrika med dubbelt parflikiga
blad, vita, röda eller gula kantblommor och
bruna diskblommor, den likaså i-åriga,
sydeuropeiska Chr. coronarium L., med gula och
vita blommor, samt den fleråriga
/»marguéri-ten», Chr. frutescens L., med dubbelt parflikiga
blad och blommor liknande vanliga
prästkragar, Chr. indicum, som odlas i en mängd
sorter, samt röd p., Chr. (Pyrethrum) roseum
Lindi, (se Bertram).
Prästost, gammal svensk ostsort, som förr
bereddes i de småländska prästgårdarna (se
Mejerihantering) och numera vid en del
mejerier. Den göres med 35—38 cm. diam., 10—14
cm. tjocklek och 12—15 kg. vikt. Den har
fet och smidig konsistens samt amper smak,
som blir starkare, ju mer syra tillsättes och ju
längre osten lagras.
Löpläggningstemperatu-ren är 28—300, lägre ju större syretillsatsen
är; denna är vanligen 2—3 %, om den uppgår
till 5—6 %, blir osten sur och död. Ostmassan
brytes, medan den är tämligen lös, och röres
till ärtstora korn, varefter den får sätta sig
till botten, åter uppröres försiktigt och
efter-värmes till 42—44° under 30 min. och därefter
efterröres i omkring 1 timme. Genast efter
efterröringen avtappas vasslan, ostmassan
söndersmulas, blandas med salt (100—200 g.
mot 100 kg. mjölk) och-fylles på formen.
Osten står under första dygnet utan press, men
med vändning och ombyte av duk, för att
saltet må jämnt fördelas och överflödig lake och
vassla må avgå, innan skorpa hindrar det.
Från andra dygnet fortgår pressningen, tills
osten känns torr. För att osten må väl
bibehålla sin form, omgives den, sedan den tagits
ur press och innan paraffinering sker, med en
linda kring ostens buktiga kant. Skumost och
magra ostsorter beredas i allmänhet närmast
efter denna metod, därför att de, beredda efter
andra metoder, lätt få en alltför seg och
läderartad konsistens. L. Fr. R.
Psalliota. Se Champinjon.
Psamma. Se Sandrör.
Pseudococcus. Se Sköldlöss.
Pseudotuberkulos användes dels som
sammanfattande benämning på vissa sjukliga
förändringar, som likna tuberkulos, utan att bero
på tuberkelbaciller, dels även för att beteckna
vissa specifika infektionssjukdomar, som förete
en sjukdomsprocess liknande tuberkulos. De
pseudotuberkulösa förändringarna, vilka synas
som gråvita knappnålshuvud- till
hampfröstora eller större knutor i lungor, lever och
njurar, kunna förorsakas av främmande
kroppar, mögel- och jästsvampar, zooparasiter
eller bakterier av olika slag. Till hithörande
specifika infektionssjukdomar hör p. förorsakad
av en specifik bakterie, Bacterium
pseudotuber-culosis rodentium, som ofta uppträder
farsots-artat bland marsvin, kaniner och harar och
visar sig som små fasta, gråvita härdar, inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
