Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radiator ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jakttid började enligt 1912 års jaktstadga den 16/9
och räckte i de 4 nordligaste länen t. o. m.
15/10, i Skåne, Halland, Blekinge, Göteb. och
Bohuslän samt på Gottland t. o. m. 15/11 och i
övriga delar av landet t. o. m. 3l/10 (se vidare
Domänstyrelsens årliga kung.). Då r. äro
mycket känsliga för vårt hårda klimats
växlingar, behöva de mer än andra vilda fåglar skydd
och omvårdnad. Särskilt under vintrar med
omväxlande blid och kall väderlek, då hård
skare hindrar dem att komma åt rågbrodden,
bör man hjälpa dem genom att skotta bort
skaren fläckvis på åkrarna eller genom att
anordna foderplatser åt dem, vilket lämpligast
sker vid kanten av något tätt busksnår, där
fåglarna bruka söka skydd. I saknad av
naturliga busksnår anordnas ett konstlat sådant
av några granruskor eller i snön nedstuckna
enbuskar eller smågranar, under vilka man
utbreder litet halm. Här utfodras hönsen
dagligen, så länge kölden varar, med några
nävar slösäd eller annat avfall från logen. För
att förekomma, att sent häckande r., som ha
sina bon i klöver- och gräsvallar, få sina ägg
förstörda vid slåttern, bör man, före dennas
början söka reda på rapphönsbona, antingen
med hjälp av en fågelhund eller på det sätt,
att ett par personer traktvis gå fram över
vallen, släpande mellan sig ett rep med en påhängd
tyngd. Bona utmärkas därpå med i marken
nedstuckna käppar, och en liten fläck kring
varje rede lämnas oslagen, tills rapphönsen
hunnit kläcka. Vid jakten bör minst 1/3 av
varje kull sparas för att bilda stam till ett
kommande år. T. H—l.
Rappning, puts. Se Mur.
Raps. Ordet användes dels som
gemensam beteckning för de till fröskörd odlade
formerna, var. oleifera, av Brassica Napus L.,
varav kålroten är en annan form, och av
B. campestris L., rovans stamform, dels
särskilt för den förra, även kallad kålraps,
under det att den senare, rovraps, även
kallas rybs.
R. skiljer sig från motsvarande
rotfruktsformer huvudsakligen genom träig, icke
uppsvälld rot samt rikare frösättning. Sins
emellan skiljas de genom samma kännetecken som
rotfruktsformerna, d. v. s. kål-r. har blågröna
blad, orangegula blommor och svartbruna
frön, rov-r. rent gröna blad, ljusgula
blommor och smärre, rent bruna frön. Frönas
1,000-korn-vikt är hos den förra i medeltal
något över, hos den senare något under 2.5 g.,
hl.-vikten hos båda knappt 70 kg. — R. odlas
övervägande som höstsäd, men även sådd på
våren, varigenom den kan odlas även där den
ej uthärdar vintern; vårraps giver dock
betydligt mindre skörd. R.-odling vann mot
mitten av 1800-talet någon utsträckning i
Sverige, huvudsakligen höst-r. i Skåne,
Halland och på Gottland, i mindre mån vårraps
i mellersta delarna av landet; landets hela
fröskörd beräknades på 1860-talet till högst
3 millioner kg., motsvarande omkring 1500[1]
hektar, men upphörde sedan, till stor del på
grund av insekthärjningar. Kristidens olje-
och kraftfoderbrist framkallade å nyo odling,
vilken dock icke synes komma att fortsättas.
R. fordrar en djup, väl avdikad, kalk- och
näringsrik jord, men går ej bra på lös sandjord.
Är en förträfflig förfrukt för efterföljande säd.
Höst-r. sås vanligen på tidigt stallgödslat
trade i början av aug., vår-r., då faran för
nattfrost är förbi, på jord, som plöjts och
gödslats på hösten, så att gödseln är väl
sönderdelad före sådden. Jämte kreatursgödsel
förordas även kali-, fosfat- och kväve-konstgödsel.
Fröet, 6—7 kg. pr. ha., sås helst i rader med
0.5 m. radavstånd och myllas grunt.
Bredsådd säges dock giva bättre utsikter mot
jordloppshärjningar men fordrar dubbla
utsädesmängden. Radsådd r. hackas 1 gång, och den
höstsådda kupas därefter på hösten. Om det
bredsådda beståndet synes för tätt på våren,
uttunnas det med en lätt harvning. Fröet
mognar ojämnt, varför skörden bör noga
avpassas och ske, då fröna börja bliva bruna,
vanligen kring mitten av juli. För tidig skörd
giver låg avkastning, men hårt mogen dröser
r. starkt. Skörden sker med rapskniv, lie
eller med skördemaskin, numera även med
självbindare, men bör ske med stor
försiktighet och, om grödan är väl mogen, helst
medan den är daggvåt. Den skurna rapsen
lägges i små högar eller bindes och ställes i
små skylar, stundom täckta med hattar,
att torka och eftermogna, vilket tager 1—2
veckor, och tröskas antingen genast, ofta
ute på fältet, eller sedan den legat inbärgad
någon tid. I förra fallet måste fröet snart
sagt dagligen omskovlas för att ej taga hetta.
Tröskningen måste ske mycket försiktigt,
på tröskverk med frånlagd sko, så att inga frön
krossas, ty därmed följer mögling och
härskning. Höstraps beräknas vid god skörd giva
omkring 30 hi. om 68 kg. pr. hektar och
omkring hälften mer halm. Vårraps giver mindre.
Fröens oljehalt bör uppgå till minst 40 proc.
men är vid mindre god mognad avsevärt lägre.
Äggvitehalten uppgår till omkring 14 %. På
mull- och torvjord är oljehalten lägre men i
stället vanligen äggvitehalten högre.
Vattenhalten i välbärgat frö bör ej överstiga 10 proc.
Fröet användes som material för
oljepressning.
Skidorna duga till foder och givas mest
åt får. De innehålla omkring 3.5 % råprotein,
varav 1 % smältbar äggvita, 0.7 smältbart
råfett och 35 % kvävefria extr. ämnen samt
ungefär lika mycket växttråd.
Halmen är torr och sträv och användes
vanligen till strö eller bränsle.
Rapsodling är synnerligen förmånlig, på
grund dels av dess goda inverkan på jorden
för efterföljande gröda, dels av den tidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
