Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Repe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932
överupphettad vattenånga oskadliggöra giftet,
som därvid sönderdelas. Kakorna innehålla
omkring 30 % protein och 5 % fett. Dylika
från gift befriade kakor böra emellertid icke
brukas till utfodring, utan att man med
visshet vet, att giftet är borta. Ricinusfrön
inblandas icke sällan tillfälligt eller avsiktligt
i andra fodermedel och kunna då
åstadkomma svåra förgiftningsfall. Vid flera
tillfällen har man observerat dem uti
jordnötskakor, s. k. indiska ärter och andra
fodermedel. M. W.
Riddarsporre, Delphinium, örter
tillhörande sippeväxternas familj, Ranunculaceœ,
och utmärkta av upprat stjälk,
handnerviga blad samt toppställd spira av oftast
blå blommor med oregelbundet, 5-bladigt
foder med en sporre, i vilken det enda
kronbladets sporre inskjuter. D. consolida L. är
ett vanligt men skäligen oskadligt, 1—2 årigt
ogräs i höstsäd och följande i:a års vall. Dess
svartbruna liksom fjälligt skrynkliga frö
förorenar säden men avlägsnas lätt vid
trie-ring. Fröna av alla r.-arter äro giftiga.
Åtskilliga arter och hybrider mellan dessa höra
till trädgårdarnas ståtligaste och på samma
gång mest lättodlade blomväxter. D. Ajacis
L. från orienten är en sedan gammalt allmänt
odlad, i-årig ört, som finnes även i
dubbelblommiga sorter. De fleråriga, låga D.
cash-mirianum Royle samt högvuxna D. elatum
L. och D. grandiflorum L., från Sibirien, samt
D. formosum Hört., från Kaukasien och D.
hybridum Hört., varav odlas ett stort antal
praktfullt blommande sorter, äro mycket
härdiga och förökas genom frö eller delning.
(G. L—d.) H. J. Dft.
Rietorkninq. Se Ria.
Rigapyk. Se Lin: Odling.
Riksföreningen för landsbygdens
elektrifiering. Se Distribution av elektrisk
energi.
Riktstång. Se Kolning: Ingörning.
Ringbakterios. Se Ringröta.
Ringblomma, Calendula officinalis L., en
från S. Europa stammande korgblomstrig,
i-årig ört med hela, stjälkoinfattande blad
och stora, höggula blomkorgar, odlas sedan
gammalt som prydnadsväxt, förr även som
färgväxt, varav bereddes smörfärg och som
även användes till förfalskning av saffran.
Självsår sig rikligt. Se Blomsterodling.
Ringkota (stundom kallad skålen) är
en kronisk torr inflammation i kron- och
hovleden, åtföljd av m. 1. m. betydande
benavsättningar omkring lederna. Orsaken är vanligen
vrickning eller överansträngning av leden
med därav följande inflammation i ledkapsel
och ledband, som sedan övergår till
benhinnan och föranleder benavsättningarna. R.
förorsakar i regeln långvarig halta, och utgången
är i allmänhet ogynnsam. Behandlingen
består i allmänhet i stillastående och ingnidning
med skarpa salvor och i svårare fall bränning
eller nervsnitt. E. N—m.
Ringning av tjur. Se Fängsling.
Ring orm, h e r p e s, är en hudsjukdom
hos husdjuren, särdeles hos nötkreatur,
förorsakad av en i hårsäckarna levande svamp,
Herpes tonsurans. Den visar sig däri, att på
spridda ställen av kroppen uppstå runda eller
ringformiga, hårlösa fläckar, betäckta av
tjocka, torra, grågula sårskorpor, som vid
borttagandet efterlämna röda, fuktande sårytor.
Sjukdomen är smittsam, även för människor,
varför försiktighet bör iakttagas. De angripna
djuren böra därför ställas för sig själva och
särskilda ryktdon, täcken o. dyl. användas
för dem. Behandlingen består däri, att
sår-skorporna avskrapas med en träkniv, särskilt
noga i fläckarnas kanter, och sårytan ingnides
med kreosotsalva (1 del kreosot på 10 delar
vaselin) eller kreolinliniment (1 kreolin: 1
såpa: 10 sprit) ett par gånger dagligen, då
läkning plägar snart inträda. E. N—m.
Ringröta, ringbakterios. Av
bakterier förorsakad sjukdom hos potatisplantan,
karakteriserad av mörkfärgning av
kärlsträngarna såväl i knölar som i ovan jordiska
stam-och bladdelar. Växande plantors skott bli
glasartat genomskinliga, bladen små och
tidigt bortdöende. Knölbildningen blir mer eller
mindre nedsatt. Th. Lfs.
Ring spinnare, Malacosoma (Bombyx)
neu-stria L., en klumpigt byggd, medelstor,
övervägande gulröd fjäril; fram vingarna med ett
m. 1. m. tydligt, mörkare, av gula kanter
begränsat tvärband. Larven, som blir omkring
5 cm. lång, är finluden och lätt igenkännlig
på sin brokiga teckning av vita, svarta,
rödgula och blågrå längsränder. Äggen läggas
i en tät spiral kring kvistar och hop klibbas
till en liten cylinderformig ring, som ofta
sitter löst på kvisten och kan skjutas fram och
åter. R. gör i Sydsverige vissa år skada på
fruktträd och allehanda lövträd. Larverna
leva åtminstone som unga kolonivis,
sammanväva blad och kvistar eller göra t. ex. i
grenvinklar av en slöj artad vävnad smärre bon,
inom vilka de uppehålla sig, särskilt under
mulna och regniga dagar. Bekämpas lätt med
arsenikgifter. Se Insektdödande medel.
A. T—n.
Ripa. Riporna, hönsfå gelsläkt et Lagopus,
äro av naturen väl utrustade för livet i ett
kallt och snöigt klimat. De ha både tarser
och tår tätt fjäderklädda, och klorna, som om
sommaren äro små och trinda, växa
vintertiden ut till skovelformiga grävverktyg,
lämpade att genombryta den hårda skaren. Deras
fjäderdräkt, som ombytes tre gånger om året,
är om vintern vit. De träffas på fjäll och
hedar, mera sällan i skog, och uppehålla sig på
marken, där de livnära sig av bär,
dvärgbjörk- och videknopp samt blad och frön av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
