Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rotskott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
der huden hos rotssjuka hästar en efter 4—8
timmar börjande och intill 14—16 tim.
tilltagande temperaturstegring, som anses med
säkerhet utvisa förekomsten av rots. Av
sero-diagnoserna anses den av SchÜck och
Schubert påvisade komplementbindningsmetoden
såsom den säkraste.
Vid utbrott av rots inom Sverige är
nedslagning av de angripna djuren föreskriven, så
snart sjukdomen med säkerhet fastställts.
E. N—m.
Rotskott, egentligen skott, som utskjuta
från rötter, men i dagligt tal räknas härtill
även skott;, som utskjuta från underjordiska
stamdelar. Bildning av r. eller uppslag är
hos åtskilliga växtarter ett viktigt sätt för
förökning. Så uppkomma nya stånd av
uppskjutande r. hos åtskilliga träd, ss.
poppel-arter, asp, surkörs, plommonträd, och likaså
föröka sig åkertistel, hästhov, ryssgubbe
genom r., kvickrot, mjölktistel m. fl. genom
skott från rotstockar. R. användas i stor
utsträckning för förökning av träd och buskar,
men å andra sidan vållar vissa träds
benägenhet att uppskjuta r. stor olägenhet. Efter
avverkning av dylika träd plägar denna
skott-alstring starkt framträda, och för att
förekomma detta böra träden, några år innan de
skola fällas, ringbarkas, d. v. s. barken
avskalas i en ring intill veden. Då härigenom den
beredda näringsströmmen, som går genom
stammens bastdel, hindras att nå de nedanför
ringen befintliga delarna, uttömmes roten på
reservnäring och förlorar förmågan att
utskjuta r.
Rotstock kallas en underjordisk stam;
den bär till skillnad från rötter lämningar av
bladslidor eller ärr efter avfallna blad. Jfr
Reservnäring.
Rotuppslag. Se Rotskott.
Rotyxa, rothacka. Se Hacka.
Röva, Brassica rapa L. var rapifera,
tillhörande de korsblommiga växternas familj,
Crucifene, skiljer sig från den närstående
kålroten (se d. o.) genom att bladen,
åtminstone hos de späda plantorna, äro håriga
och rent gröna; fröna äro rödbruna med en
1,000-korn-vikt ej över 2 g.
Såväl vitköttiga som gulköttiga sorter
finnas, och formen är mycket växlande: flata,
runda, päron- och tappformiga. R. var en
urgammal kulturväxt hos såväl greker och
romare som slaver, germaner och kelter, dock,
som det antages, blott vitköttig r., under det
att den gulköttiga tros vara uppkommen i
senare tid, antagligen genom korsning med
kålrot. I de skandinaviska länderna odlades r.,
antagligen små, vitköttiga, redan under
hednatid. I senare tid hava följande sorter varit
i odling i Sverige:
1. Vitköttiga med 7—9 % torrämnehalt:
Stubb rov a, liten, snabbvuxen, så att
den hinner full utveckling vid sådd i stubben
60—213320. Lantmannens uppslagsbok.
efter grönfoder eller tidig sädesskörd. De
förr som första gröda å svedjeland vanliga
platta svedj erovorna (tallriksrovor)
odlas knappt mer i Sverige, och andra
hithörande tyska sorter odlas endast sällan och
blott som grönfoderrovor, d. v. s.
till utfodring med blasten.
östersundom, en halvlång,
snabbvuxen, med röd topp, härstammar från en
skotsk sort, red top tankar d, till
Sverige införd från Finland. Är tämligen
små-vuxen, med liten blast, låg torrämnehalt och
besk i smaken, men har blivit rätt mycket
odlad på grund av sin tidiga mognad och rätt
goda hållbarhet.
Vit pommersk, white globe,
nästan klotrund, mycket snabbvuxen och stor,
men lös i köttet och föga hållbar, mycket
blastrik, söt. Förtjänar odlas blott till
utfodring som grönfoderrova under hösten före
den egentliga rotfruktsskörden.
Gråsten, greystone, en engelsk
över Danmark hitkommen rund, något
tillplattad sort med rödgrå topp och rik blast.
Odlas som föregående men är hållbarare.
2. Gu lköttiga, torrämnehalt 8—10 %.
Bortfelder, långsträckt toppformig,
vit, med vanligen grön topp, växer högt över
jord men är dock rätt djuprotad, och då
den är tämligen skör, går den lätt av vid
upptagning. Mycket hållbar. Härstammar från
Nordtyskland men har ytterligare förädlats
i Danmark och Sverige.
Sekel, centenary yellow, en
skotsk rund, något plattad sort, med gröngrå
nätådrig topp och liten blast. Är snabbvuxen,
lös i köttet med låg torrämnehalt och är föga
hållbar. Bör odlas blott för uppfodring under
höst och förvinter.
Dales hybrid, en skotsk, rund sort
med grön topp, grundrotad och lätt att skörda,
hög torrämnehalt (intill 11 %) och rätt hållbar.
Jordmån. R. går bra till på all jord men
har i södra och mellersta Sverige sin plats
egentligen på mull- och torvjord; i Norrland har
den på grund av sin snabba växt företräde
framför andra rotfrukter.
Odlingen sker på samma sätt som av
kålrot (se d. o.), men snabb vuxna vitköttiga
sorter sås stundom så sent som efter
midsommar, varigenom vinnes, att de bliva mindre
utsatta för angrepp av jordloppor och mindre
svampiga. Emedan fröet är mindre än av
kålrot, användes mindre mängd, vanligen 5—7
kg. pr. ha. Skördemängden av storvuxna
sorter växlar mellan 50 och 100 ton pr. hektar,
blastskörden, då r. skördas mogen, då redan
en del blast nedvissnat, knappt över 1/10 och
av den blastfattiga östersundom blott 1/20
av rotskörden.
Om fröodling gäller vad därom
anförts om kålrotsfröodling, men sådd till
sticklingrovor sker senare, i augusti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
