Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rotskott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
947
och starkare med åren, slutligen bli plantorna
förkrympta och gå ut. V e t e å 1 e n, T. tritici
Duj., har några få gånger iakttagits hos oss.
Djuren vandra in i kornen, som bli runda,
bruna och hårda, erinrande om pepparkorn.
Havreålen, Heterodera Schachti Schmidt,
angriper alla stråsädesslag, men helst havre.
Samma art, ehuru som man förmodar en
särskild ras, angriper betor. Nematodlarverna
intränga i rötterna, där honorna efter
befruktningen svälla så starkt, att rottrådarnas
barklager sprängas och djuren bli synliga. De nå
småningom ett halvt knappnålshuvuds
storlek samt äro vita och citronformade. De
synas alltså lätt för blotta ögat. Angripna
sädesplantor få ett abnormt rikt rotsystem, och
småningom bli deras o van jordiska delar
tynande, stråna bli korta och blomställningen
mager. Betplantorna bli vid starkt angrepp
små vuxna, och oftast sloka och vissna bladen.
Nematoderna bekämpas genom att
växtföljden ändras så, att de under flera år å rad sakna
lämplig värd växt art. God växtkraft i jorden
och gott utsäde giver plantorna en viss
motståndskraft. Då angrepp befaras eller
konstaterats, bör jordbrukaren hänvända sig till
sakkunniga personer (t. ex. Centralanstaltens
entomolog, avdelning) om råd. A. T—n.
Runga, Rungbalk. Se Vagn.
Runmärke. Se Smörprovning.
Ruppelslog, norrländsk beteckning för
slåttermark i snårskog.
Russula. Se Krämla.
Rustbädd. Se Grundförstärkning.
Ruta, ytmått för åtskilliga betingsarbeten,
ss. nyodling, rotfrukters skötsel och
upptagning m. m.; räknades av gammalt till 10
famnar i kvadrat = 3,600 kv.f. = 1/16 tld,
ungefär 1/32 hektar.
Rutsådd. Se Skogsodling.
Ruvning. Se Höns.
Rybs. Se Raps.
Ry99« I- R- nos däggdjuren har till
underlag länd- och flertalet av bröstkotorna;
den gränsar framåt till manken och en lodrät
linje från bakre skulderbladsvinkeln och bakåt
till en linje mellan de yttre höftknölarna. (Se
Häst, fig.) Ryggen bör vara stark, så att den
kan bära upp bukinälvorna utan att sänkas
eller på annat sätt ändra form. En rak r.
betraktas därför alltid som en förtjänst.
Ryggens styrka beror mest på den bakre delen,
länden (sed.o.), som är det svagaste
partiet. En något större längd på den främre
delen, bröstportionen, betyder däremot mindre,
emedan ryggen där är starkare, dels genom
att underlaget, bröstkotorna, äro kortare
med längre tornutskott, som ligga tätare intill
varandra och fastare sammanbindas än i
landen, dels emedan ryggen här understödes av
revbenen. De vanligaste avvikelserna från den
raka ryggen äro att ryggen är böjd nedåt,
svankrygg, eller uppåt, å s n e- eller
k’a r p r y g g. Det förra beror oftast på en
lång, smal, muskelfattig r. och är därför alltid
hos hästar att betrakta som ett väsentligt fel.
Hos nötkreatur förekommer det oftast hos
äldre, utpräglade mjölkkor, beroende dels på
det tunga, ofta vattenhaltiga foder, som
användes för mjölkdjur, och fostrets tyngd vid
upprepad dräktighet, dels på den för
mjölktypen utmärkande långa ryggen och svagt
utvecklade muskulaturen. Hos unga djur är
svankrygg alltid ett fel, som oftast tyder på
för svag utfodring och bristande rörelse under
uppväxten och därför vanligen åtföljes av
svagt bröst och högbenthet, som ytterligare
förvärrar felet. Även hos tjurar är svankrygg
ett allvarligt fel, då den alltid visar, att
ryggen saknar den kraft och spänstighet, som
fordras för att tjuren ej skall bliva för tung och
ovig vid betäckningen. Hos ungdjur kan
svankrygg framkallas av högt sittande foder krubbor
eller häckar, i det att ryggen genom halsens
starka resning sjunker ned, vilket lätt blir
bestående, då ryggkotorna ännu ej vunnit
tillräcklig stadga utan kunna anpassa sin form
efter ryggens sänkning. Bästa medlet mot en
börjande sänkning av ryggen är betning eller
att låta djuren äta sitt foder från golvet.
Karprygg består i en uppåtböjning av
ryggraden i ländtrakten, vanligen beroende på
en för tidig användning i strängt arbete,
innan ryggen vunnit tillräcklig stadga. Den
medför alltid en viss stelhet i rörelserna och
svårighet att få bakbenen tillräckligt in under
kroppen och därav följande kort steg.
Åsnerygg utmärkes därav att uppåtböjningen
beror blott på höga tornutskott på
ländkotorna, vilket är ett skönhetsfel men i regel
angiver en stark rygg. E. N—m.
2. Tegrygg. Se Tegläggning.
Ryggbyggnad. Se Bevattning: 2. översilning.
Ryggmärg är den strängformiga del av
det centrala nervsystemet, som ligger
innesluten i den av kotorna i ryggraden bildade
ryggmärgskanalen (se Skelett) och genom
förlängda märgen står i förbindelse med hjärnan.
Från ryggmärgen utgår en mängd nerver
(se d. o.), och genom densamma förmedlas
sambandet mellan dem och hjärnan. E. N—m.
Ryggning, den översta avslutade delen av
taktäckningen, bör utföras med särskild
omsorg, emedan den är mest utsatt för skada
och för vattnets inträngande. Se Tak.
Ryggrad. Se Skelett.
Ryggås, kroppas, den på gavelspetsar-,
na vilande ås eller stock, som, då takstolar ej
begagnas, utgör övre fästet för taksparrarna.
Se Tak.
Rykt, ryktning. Se Hudvård.
Ryss, kolryss. Se Kolning.
Ryssgubbe, hundrättika, .lång-.,
röva, ryssrova, Bunias orientalis L.,
en från Ryssland härstammande korsblommig;
ört, fam. Cvuci†erœ, utmärkt av en .mycket-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
