Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sillfiskar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bildar huvudmassan i de något
förtjockade benändarna. Barksubstansen åter
bildar den rörformiga delen av benet och
bekläder som ett ytlager benändarna. Hos
unga djur, vars tillväxt ej är avslutad, skiljas
benändarna å de rörformiga benen från
mittstycket genom brosk, varifrån benens
längdtillväxt utgår, och först sedan förbeningen av
detta brosk är fullständig, är de rörformiga
benens längdtillväxt avslutad.
Skelettets ben äro antingen orörligt förenade
med varandra genom suturer eller sömmar
eller rörligt genom falska eller äkta ledgångar
eller endast genom muskler (bogbladet med
bålen). Vid suturerna gripa benen i kanterna
in i varandra med oregelbundna taggar eller
tänder (t. ex. flertalet av huvudets ben) eller
äro fullständigt sammanvuxna (ss.
bäckenbenen) . Falska ledgångar
åstadkommas på så sätt, att benen sammanhållas
genom elastiska broskskivor, varigenom en viss
rörlighet uppstår (ss. mellan kotorna i
ryggraden). En äkta ledgång bildas av två
mot varandra svarande broskklädda ledytor,
sammanhållna genom en runt om benändarna
fäst bindvävshinna, ledkapseln. Den
av ledytorna och ledkapseln omgivna ledhålan
är fylld av en slemmig ledvätska, som håller
ledytorna glatta och minskar friktionen. Efter
ledytornas form skiljer man mellan k u
1-leder eller fria leder, vars ena ledyta är
m. 1. m. halvklotformad och den andra
skålformig, så att rörelsen kan ske i flera olika
riktningar (ss. bog- och höftleden), samt
gångj ärns- eller hängselleder, där
den ena ledytan är valsformig och den
andra bildar en motsvarande hålcylinder (ss.
de flesta av extremiteternas ledgångar);
rörelsen sker här endast kring en axel såsom i ett
vanligt gångjärn, och ledytorna hava vanligen
framskjutande åsar, som gripa in i
motsvarande fördjupningar, avsedda att hindra
ledytornas förskjutning åt sidorna. Utom
genom ledkapseln sammanhållas benändarna
även genom förstärknings- eller
ledband, fästa vid benutskott, b a n d f ä
s-t e n, som ofta äro synliga utifrån eller
åtminstone kunna kännas, om huden ej är
alltför tjock eller de ej döljas av muskulaturen.
Huvudskallen eller kraniet
indelas i hjärnskålen, som omsluter
hjärnan, hörselapparaten och ögat, samt a
n-siktsregionen, som utgöres av
näshålan och käkarna. Hjärnskålen (se fig.)
består av de pariga pann- (15, 15’, 12) och
hjässbenen (14), som bilda hjärnskålens
tak, nackbenet (13), som bildar
bakväggen och har en öppning, nackhålet
(13"), för förlängda märgen, omgivet av
två ledknappar, medelst vilka kraniet är
rörligt förenat med första halskotan (32),
kilbenet, som utgör hjärnskålens botten
och med sina utskott, kilbensvingar-
979
n a, även ingår i dess sidoväggar, vilka dock
till största delen bildas av de pariga
tinningbenen (9), som hava ett starkt
utskott, okbensutskottet med en
ledyta på undre sidan för underkäken.
Framtill skiljes hjärnskålen från näshålan genom
silbenet, som är genomborrat av en mängd
fina hål för luktnerverna.
Ansiktsregionen utgöres av följande ben:
Näsbenen (22) bilda taket i näshålan och
stöta uppåt till pannbenen. Tårbenen
(21) ligga inklämda mellan pann-, näs-,
överkäks- och okbenen och bilda jjd ei vis j ögon-
Skalle av häst.
hålorna. Okbenen (20) förena sig bakåt
med pannbenen och tinningbenens okutskott
och bilda med dessa o k- eller ögonbågen.
överkäksbenen (26) utgöra större delen
av ansiktsregionen och bilda näshålans
sidoväggar och större delen av taket (gommen) i
munhålan; de bära kindtänderna och
fortsättas av mellankäksbenen (23) som
bära framtänderna (24) och
tillsammans med näsbenen omgiva ingången till
näshålan, den främre näsöppningen.
Gombenen bilda bakre delen av
gommen och omsluta tillsammans med kilbenet den
bakre näsöppningen, som genom
plogbenet, ett långsträckt, rännformigt
ben, sträckande sig från kilbenet till
gommen, delas i två kanaler. Plogbenet utgör
stöd för den broskartade nässkilj
eväg-g e n, som delar näshålan i två hälfter.
Underkäksbenet (281, 30), som
ensamt är rörligt förenat med skallens övriga
ben, utgöres av två framtill sammanvuxna
grenar. Den vinkelformigt uppstigande
grenen (30) ledar upptill med en ledknapp
(31) mot den förut nämnda ledytan på
tinningbenets okbensutskott.
Bålens ben: Ryggraden utgöres av
de i rad efter varandra ordnade kotorna.
Varje kota består av kroppen och därifrån
utgående utskott, som tjäna dels till
skydd för ryggmärgen, nämligen
kotbågar-n a, som omsluta ryggmärgshålet
och bilda ryggmärgskanalen, dels
till fäste för muskler och för att stärka sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
