Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsaccis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
988
produkterna, deras tillvaratagande och
förädling. Hit föres virkeskännedom samt
trädens avverkning och drivning samt flottning.
Vidare virkets förädling genom sågning och
hyvling samt läran om vissa biprodukters
tillgodogörande, såsom kol, tjära, pottaska
m. m. — Skogsindelningen är läran
om skogsbrukets planläggning. Hit hör främst
skogens uppmätning, uppskattning samt
upprättande av avverknings- eller
skogsindel-ningsplaner. Se Skogstaxation,
Virkesdrivning. Om skogshushållningens betydelse för
jordbruket se Skog. G. Sch.
Skogshögskola. Se Skogsundervisning.
Skogsindelning. För att kunna skötas
väl måste en större skogstrakt vara uppdelad
i mindre enheter, som för olika ändamål kunna
göras av växlande storlek, liksom också
fordringarna på att varje enhet är inom sig
likartad, kunna vara olika stränga. En stor
kronopark indelas t. ex. i block, dessa i
skiften, och skiftena kunna innehålla
ett antal avdelningar, vilka senare
vanligen utgöras av likartade bestånd,
innehållande vart och ett samma trädslag eller
trädslagsblandning av enhetlig typ. Dylik
skogsindelning till ordnad hushållning
förutsätter taxation (se Skogstaxation) och
kartläggning, varefter en avverkningsberäkning
(se d. o.) kan uppgöras med hjälp av de
erhållna uppgifterna om skogens beskaffenhet.
Skogskartorna upprättas i södra och
i mellersta Sverige i skalan 1:8000, i Norrland
vanligen i 1:20000. Härvid är
tillvägagångssättet i princip överensstämmande med det
vid fältmätning använda (se d. o.). Först
uppmätas rågångarnas längder, och ett linjenät
utstakas på marken, bestående av en bas,
samt på visst avstånd från varandra
vinkelrätt från basen utgående paralleller.
Vid utsättningen av de vinkelräta linjerna
begagnas något instrument, teodolit eller
diop-ter. En lång och rak rågångslinje kan ofta
lämpa sig som bas; eljest förlägges basen helst
mitt genom skogskomplexet. Avståndet
mellan parallellerna växlar i olika skogskomplex
mellan 200—500 m., stundom upp till 1 km.
Basen uppålas i jämna 100-tal meter, i
parallellerna utsättas pålar på var 60:e (i Norrland
ioo:e) m. Då alla linjer blivit uppmätta och man
noterat, var staklinjerna träffa de särskilda
rågångarna, uppkonstrueras i den skala, som
skall användas, en stomkarta, som
omfattar endast yttergränserna och linjenätet.
Vid kartläggningen av skogsmarken, då en kopia
av stomkartan eller en del därav medföres
ute i skogen, utgår man från en viss punkt i
en av parallellerna, t. ex. i första parallellen
60 m. från basen. Med ledning av kompassen
flyttar man sig vinkelrätt mot parallellen
och uppmäter den sträcka, som
tillryggalägges. Det bestånd, som växer kring
utgångspunkten, kallas avdelning 1, och då en
ny skogstyp möter, bildar man därav avd. 2,
och gränsen inlägges på kartan. De olika
avdelningarna beskrivas i en anteckningsbok.
Då man nått fram till nästa parallell och
inlagt alla gränser som passerats, utgår man
från nästa påle i denna parallell och går
tillbaka till den första parallellen,
bestämmande gränserna även i detta tvärsnitt.
Genom att förena de sålunda erhållna
gränspunkterna kunna undan för undan avdelningarnas
gränser utmärkas på kartan. På samma
sätt fortfar man, tills hela skogen är uppdelad
i avdelningar. Dessa bruka i vårt land växla
mellan 1/2—20 hektars storlek, och gränserna
utmärkas sällan på marken utan endast på
kartan. Vid kartläggningen upptagas även
alla gränser och föremål av intresse (floder,
sjöar, mossar, hyggen, vägar, kolbottnar etc).
Skäl till gräns mellan skogsbestånd är bl. a.
olika trädslag, olika ålder, markens olika
produktionsförmåga, den olika behandling skogen
på de särskilda områdena bör
underkastas-o. s. v.
Sedan kartan är färdig, arealräknas
avdelningarna å densamma, så att man lär känna
dels skogens hela ytvidd, dels den yta, som
varje avdelning upptager på marken. Genom
taxering utrönes kubikmassa och tillväxt
för skogens olika delar, och på grund av detta
samlade material kan man överblicka
förhållandena och uppgöra en plan för en
tidsperiod framåt för skogens skötsel, vilka delar
skola underkastas slutavverkning och
gallring, vilka vägar skola anläggas, vilka
dik-ningar och skogsodlingar böra utföras o. s. v.
En dylik skogsindelningsplan kan ej
slutgiltigt uppgöras för all framtid, utan vart efter
skogen undergår förändringar, måste
revisioner utföras. Vanligen utarbetas planen
för 40 år framåt, vilken tidrymd plägar
indelas i två 20-års-perioder. Revisioner
utföras emellertid i regel vart 10:de år. Icke
desto mindre har det stor betydelse att vid
planens uppgörande en lång tid tages i sikte,
ty i skogsbruket måste man alltid se långt
fram i tiden, om förhållandena skola kunna
regleras tillfredsställande, emedan arbetenas
art är sådan, att deras verkan ofta nog visar
sig först efter en mansålder. Målet är att
uppnå ett normalt tillstånd, så att de olika
åldersklasserna bliva så jämnt som möjligt
fördelade på skogen, varigenom en någorlunda
jämn avkastning kan vinnas.
Fackverk är en gammal term, som
ibland användes i fråga om skogsindelning.
Man skiljer på ytfackverk, då
indelningen sker på så sätt, att en lika stor yta
avverkas varje år, och på
massafackverk, då planen .uppgöres enligt principen,
att lika stor kubikmassa skall skördas varje
år. Ytfackverket har den olägenheten, att
avkastningen under den första omloppstiden
blir ojämn; med massafackverket återigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
