Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svinskötseln ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1074
et befrias från skadliga ämnen (salt sill m. m.)
och steriliseras väl, kan det utgöra det
huvudsakliga fodret för grisarna från en ålder av
omkring 2 1/2 månader. Tidigare böra ej
grisarna få köksavfall, och sedan utfodring
därmed börjat, har ett tillskott av kraftfoder
(huvudsakligen sädesgröpe) samt potatis en mycket
stor betydelse för djurens utveckling. I
allmänhet har ett tillskott av i medeltal 1/3 kg.
eller något mer kraftfoder pr dag och gris
visat sig behövligt för att trygga gödsvinens
hälsa och snabba utveckling. Däremot bör
köksavfall ej givas digivande suggor.
Utfodringen med köksavfall lämnar ett fullgott
fläsk. Det har ett fodervärde av 1/3—1/5
foder-enhet pr. kg. Från städerna uppgives mängden
köksavfall intill 50 kg. pr invånare.
Gödsvinen böra hållas i lugn och stillhet,
i varmt och mindre ljust rum, och hållas
därför helst skilda från avelssvinen, med mindre
utrymme för varje djur, och få icke rörelse i
fria luften. Där s. sker i större omfattning,
sättas jämnstora djur tillsammans i gemensam
katte och följas åt utan ombyte, tills de gå
till slakteriet.
Liksom vid all gödning är viktigt, att
foder-lusten hålles uppe, och fodringen bör därför
vara smaklig, lättsmält och vid varje mål ej
givas i större mängd, än att djuren äta hon
tom. Djurens välbefinnande och goda
hälsotillstånd främjas genom god renhållning samt
lugn och mild behandling. Om djurets slakt
och slaktutbyte, se Slakt.
Val av svin till gödning. Då
svinen icke lämna andra produkter än sin till
människoföda värdefulla kropp, är det av
större vikt än beträffande andra husdjur, att
göddjuren ha framstående förmåga att
tillgodogöra fodret och lämna tidigt, stort och till
kvaliteten gott slaktutbyte med stark
utbildning särskilt av de värdefullaste delarna av
kroppen. I detta avseende kan skillnaden vara
stor mellan olika raser, stammar och djur.
Ett huvudsakligt ändamål för förädlingen
under senare tider har därför varit urval av
djur, som hava framstående
göddjursegenskaper som ärftligt anlag. Det är därför
olämpligt att till gödning, åtminstone där den sker
i något större skala, köpa marknadsgrisar,
utan största möjliga omtanke bör ägnas åt
valet av göddj ur.
Produktionskostnad. Foderåt-
gången kan enligt vid utfodringsförsök
erhållna resultat under synnerligen gynnsamma
förhållanden begränsas till 4 foderenheter pr
kg. lev. viktstillökning och bör för en
välordnad svingödning räknas till i medeltal
högst 5 foderenheter för 1 kg. viktsökning.
Foderåtgången för en gris, som från 15 kg.
framfötts till 100 kg. lev. v., d. v. s. för 85 kg.
lev. viktsökning, blir sålunda 425 foderenheter
i medeltal. Till foder kostnaden kommer
grisens ingångsvärde, skötsel och övriga kostna-
der. Härifrån avgår gödselns värde (se
Gödselvärde) . Om den sålunda erhållna
nettokostnaden multipliceras med
slaktutbytesprocen-ten, som bör uppgå till minst 70, erhålles
kostnaden pr kg. slaktvikt, då avfallets värde
antages betala slaktkostnaden.
Svinstall. Se Svinhus.
Svinstia. Se Svinhus.
Svintistel. Annat namn på tistelmolke. Se
Mjölktistel.
Svinträ. Se Fängsling.
Svinuppfödning. Se Svinavel, Svinskötsel.
Svinögon. Svinöron. Se Huvud.
Svirvel. Se Fiskeredskap: IV. Krokar.
Sviskon. Se Plommonträd.
Svullnad kan dels vara blott ett symtom
vid inflammation, dels beroende på blödning
eller luft- och gasansamlingar i
underhudsbindväven, dels även på hinder i blodomloppet.
Den inflammatoriska svullnaden beror på
ansamling i vävnaderna av från blodkärlen
utsvettade ämnen (se Inflammation) och
kännes då vanligen het, tämligen fast och
ömmande. S. genom blödningar under huden uppstå
genom bristning av blodkärl på grund av
stötar eller slag, utan att huden skadats, varvid
blod tränger ut i underhudsbindväven,
bildande en s. k. blodsvulst (härna t om).
Såväl inflammatoriska svullnader som
blodsvulster kunna genom att innehållet
småningom förändras till en tunnflytande serös vätska
övergå is. k. hygrom, som till det yttre
fullkomligt likna blodsvulster men skilja sig
därifrån, förutom genom sitt serösa innehåll,
genom att de äro kalla och alldeles oömma.
Luft- eller gasansamling i
underhudsbindväven (e m f y s e m) kan uppstå, dels genom
att luft intränger från smärre sår i huden,
foderstrupen eller luftstrupen eller genom
gasbildning av vissa bakterier, såsom vid
frasbrand. Luftsvulsterna äro i allmänhet
tämligen utbredda och igenkännas på att vid
tryck på dem alstras ett knastrande eller
frasande ljud. Svullnader, som bero på hinder
i blodomloppet (ödem), t. ex. vid
sjukdomar i hjärta, lever eller njurar eller tryck
av svulster, äro mer utbredda och förekomma
mest i nedre delen av extremiteterna samt
under bröst och buk och igenkännas på sin
degiga (ödematösa) beskaffenhet.
Inflammatoriska svullnader
behandlas med is eller kalla omslag med
Burows lösning och därefter, om så behöves, med
ingnidning av fördelande liniment eller
salvor (ammoniakliniment, jodsåpa, blister).
Vid övergång i vargöring, se Bulnad.
Vid blodsvulster kan i början även
användas köldbehandling, men vid större
blodutgjutningar, liksom om innehållet ej
därigenom bringas till resorption, måste
svulsten öppnas med ett tillräckligt stort snitt
i dess lägst belägna del, innehållet uttömmas
och håligheten renspolas med antiseptiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
