Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säckhållare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io88
och år till färgen ljusare eller mörkare grå,
silverglänsande med spridda svarta fläckar,
under smutsigt gulvit. Från de båda andra
arterna skiljes han säkrast därpå, att
kindtänderna äro kägelformiga och enspetsade.’
Han förekommer runt om våra kuster,
allmännast i Bottniska viken och angränsande
delar av östersjön. Honan ynglar ute på
havsisen i februari eller början av mars. K n u b
b-sälen eller spräckliga sälen, Phoca
vitulina L., kan uppnå en längd av 1.8 m. Till
färgen är han ljusgrå eller gulgrå, tecknad med
på ryggen sammanflytande mörka fläckar.
Kindtänderna äro hoptryckta från sidorna
och flerspetsade som hos rovdjuren, de främre
i olikhet mot andra sälarters snett ställda.
Han är allmännast vid våra västra och södra
kuster och går i östersjön upp endast till
Södermanlands skärgård. Ynglar i juni.
Vikaren eller ringlade sälen, Phoca
hispida L., blir omkring halvannan meter lång.
Han är gråbrun eller svartgrå med vitaktiga
tecken i form av samnanhängande ringar.
Kindtänderna likna nyssnämnda arts men äro
rätt ställda. Han tillhör Bottniska viken och
norra delen av Östersjön. Liksom knubbsälen
träffas han mera inomskärs och går sällan ut
till havs. Ynglar vanligen i mars eller april.
Sälarna göra icke obetydlig skada på fisket
genom att vittja och sönderslita
strömmings-skotar och andra fiskeredskap. På senare tider
ha skottpremier för dödande av säl börjat
utbetalas av landstingen. Sälar jagas dock även
för späckets och skinnets skull. Det senare
är dock föga värdefullt. Förr i tiden
utrustades i våra östra skärgårdar hela expeditioner,
som tidigt om våren gåvo sig ut bland
driv-isarna i Bottniska viken för att jaga säl.
Numera skjutas sälar vanligen mera tillfälligtvis
under smygjakt eller för lock, eller också fångas
de i s. k. sälnät eller under vattnet gillrade
saxar. Smygjakt på säl lyckas bäst i
islossningen eller under lugna dagar på för- och
högsommaren, då sälarna gå upp för att vila och
sola sig på stenar och grund. Till sälskytte
användes vanligen kulgevär av medelgrov
kaliber; på nära håll dödas emellertid sälen
lättare med grova hagel än med kula.
Dödsskjuten i vattnet, sjunker sälen merendels
till botten och går på så sätt ofta förlorad för
jägaren, om vattnet är djupt. T. H—1.
Sälg. Se Pil.
Sälting, Triglochin, halvgräsliknande,
fleråriga örter, av svaltingfamiljen, Juncaginaceœ,
med 6-taliga, gröna blommor i smal, axliknande
klase och trådlika, saftiga blad. De två
svenska arterna, havssälting, Tr.
maritimum L., med äggrunda frukter, och
kärr-sälting Tr. palustre L., vars frukter äro
jämnsmala, förekomma allmänt, den förra i
havsstrandängar, den senare i kärrängar.
De smaka salt, förtäras begärligt av kreaturen
och anses bidraga till godheten av betesdjurens
mjölk, smör och kött samt räknas till
strandbetenas bästa växter.
Sämjedelning, delning av jordegendom
utan iakttagande av lagstadgade former (se
Jorddelning, Skifte). Som s. betecknas även
en hemmansklyvning, som verkställts av
lantmätare å mark, som ej undergått enskifte eller
laga skifte, och som därför ej kan vinna laga
fastställelse. S. har i vissa trakter (t. ex. i
Dalarna) förekommit i mycket stor utsträckning
och vållar då stora svårigheter vid
ifrågakommande laga skifte.
Särning. Se Sågning.
Sättgarn. Se Fiskeredskap, III.
Sättkvist, stickling. Se Fortplantning,
Förökning, Plantering.
Säv, Scirpus, halvgräs, med ax av
tegel-lagda skärmfjäll och tvåkönade blommor med
hårlik eller ingen kalk, 3 ståndare och 1 pistill.
Växa i vatten eller påfuktig mark. Hit hörande
arter hava, efter de få tillgängliga analyserna
att döma, ett innehåll av näringsämnen, som
fullt går upp mot gräsens, men lägre
smältbarhet, och ratas i allmänhet av husdjuren,
varför de ej förtjäna räknas som foderväxter.
S j ö s ä v eller k å 1 v a s s, Se. lacustris L.,
som växer ute i vattnet vid insjöars och, i en
mindre form, vid Östersjöns stränder, har flera
m. höga, trinda, mörkgröna, alldeles bladlösa
strån och i dessas topp en gles vippa av bruna
ax. Den bildar ofta täta och djupa bestånd
och användes stundom till flätning av (mycket
förgängliga) mattor samt till taktäckning i
stället för halm.
K ä r r s ä v, Se. (Eleocharis) palustris L.,
n å 1 s ä v, Se. acicularis L., m. fl. äro
små-vuxna arter, som ofta bildar huvudmassan av
växtligheten vid sjöstränder och andra
sankmarker. Liksom den i skogskärr och på mossar
allmänna tuvsäven, Se. (Triehophorum)
cœspitosus L., vilken har vita, ängsullliknande
kalkborst, sakna de all ekonomisk betydelse.
Sävenbom, Juniperus Sabina L., en i
bergstrakter i södra och mellersta Europa
vildväxande buskartad barrväxt, fam.
Coni-†erœ, skild från sin samsläkting enen genom att
de fjällika bladen äro tätt tryckta intill
kvistarna. Dess unga grenar innehålla en eterisk
olja, som retar huden och användes i salvor
samt verkar giftigt och användes som
foster-fördrivande medel. Odlas stundom hos oss som
.prydnadsbuske.
Söm. Se Hovbeslag.
Sömnsjuka, hönspest. Se Hönssjukdomar.
Sömstick, sömtryck. Se Hovsjukdomar.
Sörpa, bressel (i norra Sverige), kallas
en fuktad blandning av »småfoder» (hackelse,
agnar, hösmål) med gröpe. Utfodrades
vanligen efter självupphettning. Se Jäsfoder.
Sötblomster, sötkullor. Se Kamomill.
Sötost kalläs en maträtt beredd av
oskummad mjölk genom löpläggning och omedelbart
därpå skeende inkokning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
