Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1090
Takstolskonstruktioner.
stämmande av dimension å taklaget. Ävenså
fordra täckningsmaterialen olika taklutningar
på grund av sina speciella egenskaper. (Se ovan.)
Taktegel är ett av de bästa, om icke de
allra bästa täckningsmaterialet. Tegeltak kosta
i allmänhet något mera än tak av enklare
täckningsmaterial, men i gengäld behöva de
praktiskt taget icke någon underhållskostnad,
utom möjligen utbytande av ett eller annat
tegel, som skadats av vind eller frost. Anser
man sig icke vid nybyggnadsföretag ha råd
att med detsamma påkosta ett tegeltak, kan
man först pålägga t. ex. spån och sedan efter
en del år upplägga taktegel å detsamma.
Taktegel förekomma i olika former. Den
vanligaste formen å svenska taktegel är enkupigt,
då teglet är försett endast med en våg, samt
tvåkupigt, då det är försett med två vågor.
Det kan göras helt slätt utan falsar vid
ändarna, s. k. strängtaktegel, eller ined
falsar vid sidor och ändar, s. k.
’falstaktegel. Den vanligaste färgen är röd eller
rödgul. Taktegel framställes även glacerat,
varvid olika färger kunna åstadkommas, men
detta tegel ställer sig i allmänhet betydligt
högre i pris än det förra. Teglet utlägges på
läkt, som spikas parallellt med takfoten, och
pannorna överskjuta varandra 4—8 cm. vid
ändar och sidor. Tegeltak fordrar nästan
alltid undertak, enär man eljest icke kan
utestänga yrsnö och stormregn. Till undertak
användes i allmänhet bräder och papp, vilket
är det bästa och alltid bör användas för
boningshus o. dyl. Dessutom användes till
undertak bräder på lock i takfallets riktning,
spån m. m. Cementtakplattor, som
tillverkas av cement och sand, hava liknande
egenskaper som vanligt taktegel, men de äro
tyngre, och sällan erhålles fullt frostbeständigt
cementtaktegel. De tillverkas i olika former,
men förses vanligen med falsar vid såväl
sidor som ändar. De framställas såväl i cementets
naturfärg som färgade. Täckningen härmed
tillgår på samma sätt som föregående.
Skiffer. I allmänhet brukas lerskiffer,
som lätt låter klyva sig i tunna skivor. Dessa
huggas till plattor, vanligen av kvadratisk eller
rektangulär form, och är storleken å desamma
mycket varierande. Undertaket är bräder och
papp. Eternitskiffer är ett nyare
taktäckningsmaterial, som tillverkas av
asbest och portlandscement. Det framställes i
kvadratiska eller rektangulära plattor av 3—4
mm. tjocklek. Färgen är grå eller röd.
Undertaket i likhet med föregående.
Plåt för taktäckning är vanligen av järn,
antingen galvaniserad eller svartplåt. Såväl
slät som korrugerad (veckad) plåt användes
för detta ändamål. Slät plåt lägges på
underlag av bräder och falsas vid ändar och sidor.
Svartplåt måste å båda sidor väl
skyddas mot rost. Den bör därför före
uppläggningen å taket strykas med linoljefärg å undre
sidan och i falsarna. Efter påläggningen målas
taket två gånger. Galvaniserad plåt,
som har betydligt större varaktighet än
svartplåt, strykes dock även den efter påläggningen
en eller tvenne gånger. Korrugerad plåt
kommer ofta till användning för
ekonomibyggnader. Den lägges på klenare åsar, varvid
plåtarna överskjuta vårandra 15 cm. å
längden och 1 i/2 våg å bredden. Plåtarna fästas
med galv. skruvar och brickor. Korrugerad
plåt målas icke. Jfr. Plåt.
Asfaltpapp är som täckningsmaterial
icke tillräckligt, motståndskraftig för våra
klimatiska förhållanden. Den brister
jämförelsevis snart och är svår att reparera.
Dessa tak hava överskattats betydligt. Man
har dock på senare tiden kommit till kännedom
om, att papptak, oaktat de ha något lägre
uppf öringskostnad än en del bättre
täcknings-material, dock i längden bliva dyra på grund
av sina ständiga reparationskostnader.
Dessutom hava de ett mindre fördelaktigt utseende.
Papp, som användes för taktäckning, skall
vara av god beskaffenhet, den skall vara seg,
så att den kan böjas utan att brytas, samt fri
från ytbeläggningar. Underlaget är bräder,
vilka helst böra vara späntade. Täckningen
kan dels vara slättäckning, då pappvåderna
läggas parallellt med takfoten och skarvarna
övertäcka varandra omkring 5 cm., dels
listtäckning, då pappbanorna utläggas i takfal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
