Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1094
hindras sidorörelserna vid tuggningen, som äro
nödvändiga för fordrets fullständiga
söndermalande, och inre kanten av underkäkens
kindtänder kan slutligen bliva så hög, att den
stöter mot gommen och tuggningen
omöjliggöres. Felet kan för någon tid avhjälpas,
genom att de för höga kanterna, den inre på
underkäkens och den yttre .på överkäkens
tänder, avklippas med en tandsax eller i
lindriga fall avjämnas med en rasp. H a k b e 11
uppkommer, då kindtänderna i de båda
käkarna ej stå mitt över varandra utan den
främre kindtanden i den ena käken står
framför motsvarande i den andra. Genom att
tanden sålunda saknar motsvarighet i den
andra käken och på grund därav ej nötes, kommer
den småningom att skjuta upp som en hake
och hindra käkrörelsen framifrån och bakåt
och kan slutligen bliva så hög, att den sårar
gommen eller tandköttet i den andra käken.
Vid en dylik förskjutning av tandraderna
bildas ofta även en liknande hake av sista
kindtanden i endera käken. Felet avhjälpes
som i föregående fall, genom att den för långa
tanden avklippes eller i nödfall utdrages.
Trappbett bildas genom att kindtänderna
äro olika långa, så att tuggytan bildar
trapp-formiga avsatser. I lindriga fall kunna
tänderna avjämnas genom en raspning, men vid
större ojämnhet är föga att uträtta. Är
övergången mellan de olika långa tänderna
avrundad, uppstår v å g b e 11, och är
tändernas tuggyta mera jämn och slät, benämnes
felet glattbett, som uppkommer
därigenom, att emaljen är för lös, så att de därav
bildade åsarna på tuggytan slitas lika mycket
som själva tandsubstansen. Något botemedel
mot de två sistnämnda felen finnes
naturligtvis ej.
Den vanligaste orsaken till svårigheter vid
tuggningen är, att genom oregelbunden
slitning bildas spetsar eller taggar på tänderna,
vilka såra kinderna eller tungan, ett fel som
lätt avhjälpes, genom att tänderna avjämnas
med tandraspen. Sjukdom i själva tänderna
är mer sällsynt. Den består i att vid fodrets
sönderdelning i munnen bildade syror
sönderfräta tänderna, s. k. tandkaries.
Vanligare är inflammation i tandhålorna (a 1 v e
o-1 ar-caries), framkallad av att
foderdelar intränga mellan tanden och käkbenet och
orsaka inflammation till följd varav tanden
lossnar. Dessa olika slag av tandröta
förorsaka utom svårigheter vid tuggning även en
stinkande lukt ur munnen. Enda botemedlet
är utdragning eller vid alveolar-caries
möjligen avklippning av de angripna tänderna.
E. N—m.
Tankard, engelskt ord för krus, används
som benämning för oval form på rotfrukter.
Tannalbin, Tannin, Tannoform. Se
Sammandragande medel.
Taphrinä. Se Häxkvast.
Tapp. Se Hopfogning av virke.
Tappningsapparater. Då mjölk skall
distribueras i mindre portioner, sker
avmätningen ofta med s. k. tappningsapparater, som
automatiskt avmäta o. 5—2 liter, varigenom
vinnes tid samt en noggrannare och mera
hygienisk utmätning, än då denna sker medelst
öppna mått för hand ur öppna mjölkbehållare.
En i mjölkbutiker numera ganska allmänt
använd mjölkutmätningsapparat är Eok.
L. Fr. R.
Tara, emballage för varor och avdrag för
detsamma från en varas vikt. Ss Brutto,
Bokföring.
Taraxacum. Se Maskros.
Tarm, tarmkanal. Se
Matsmältningsorgan, Slakt.
Tarmbeck kallas den grönbruna, smörjiga
massa, som under fosterutvecklingen samlats
i fostrets tarmar. Dess avlägsnande, som är
av betydelse för ungens matsmältning,
befordras genom råmjölkens lösande inverkan.
Tarmgas. Se Matsmältning.
Tarmkrös, Tarmkäx. Se
Matsmältningsorgan.
Tarmsaft. Se Matsmältning.
Tarpan. Se Hästraser.
Tass. oSe Plog, Tak.
Tautrfår. Se Norska fårraser.
Tavlacka, prutgås. Ss Gås.
Tax. Se Hund.
Taxation. Se Skogstaxation, Ägogradering.
Taxus. Se Idegran.
Tecken. Ss Färg 2.
Teg. Se Tegläggning.
Tegel. Se Byggnadssten 2., Mur.
Tegfåra. Se Tegläggning.
Tegklyvning. Se Tegläggning.
Tegläggning. Jord, som är avdikad
genom jämnlöpande öppna diken, har sedan
gammalt plägat plöjas så, att man s a
m-manplöj er tiltorna in mot landets eller
tegens mitt, som därigenom blir högre än
kanterna, men för att ej tegen skulle bliva alltför
kullrig och blottad på matjord vid kanterna,
var vanligt att vid jordens trädning åter
isärplöj a, genom att lägga tiltorna utåt
kanterna. Även sedan jorden vare sig med eller
utan täckdikning igenlagts till större
sammanhängande åkrar, har man i allmänhet
bibehållit dess plöjning i tegar, dels för att få en
redig anordning av plöjningen utan onödig
tomkörning, dels för att underlätta ytvattnets
avrinning. För att undvika större kuller på
tegarna än nödigt brukas dock ej upprepad
sammanplöjning utan i stället
omkastning, i det att tegryggen lägges i slutfåran
mellan föregående plöjning, d. v. s.
isärplöjning kommer att omväxla med
sammanplöjning.
Tegarnas riktning bör helst gå
jämnlöpande med fältets långsidor eller, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
