Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•110$
Vattenavledningsf öretag, som kräver, att
annans vattenkraft borttages eller minskas
eller vattenförhållandena eljest ändras till
men för annans egendom, är ej tillåtet, om
ej nyttan därav efter avdrag av kostnaden
för dess verkställande överstiger skadan och
intrånget å annans egendom. Skada eller
intrång genom förlust av vattenkraft för
befintlig eller under anläggning varande
anläggning eller av annan förmån av vattnet skall
beräknas dubbelt. Företaget får ej medgivas,
om det skulle hava till följd, att större
anläggning, varav många hava uppehälle, måste
nedläggas eller dess drift väsentligt minskas, eller
fiske av större betydenhet lider väsentligt
förfång, eller att förändring av
naturförhållandena komme att inträda, som medför
vantrevnad eller betydande förlust för djur- eller
växtvärlden. Från dessa hinder för företaget
äger dock Konungen dispensera, när företaget
är av synnerlig betydelse för jordbruk eller
från allmän synpunkt. För företaget behövlig
anläggning av damm, väg, vattenledning m. m.
å annans grund är ägare av fastighet, som
därav beröres, skyldig tåla mot ersättning;
dock må ej tomt, trädgård eller park tagas i
anspråk, där det utan synnerlig olägenhet kan
undvikas.
3. Invallning för marks torrläggning.
För dylika företag gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna om vattenavledning, men
delägare däri, som ej är sökande eller likställd
med denne, äger fordra, att all honom
tillhörig mark, som ingår i samfälligheten, skall
lösas för företagets räkning.
Om statsunderstöd till
torrläggningsföretag se Avdikningsanslag,
Dräneringsfond, Frostminskningsanslag, Nyodlingsfond,
Odlingslånefond, Täckdikningslånefond.
Torrmjölk 1. mjölkmjöl beredes genom
avdunstning av mjölk utan någon främmande
tillsats. Den är pulverformig och blott delvis
löslig i vatten till en mjölkliknande vätska,
vilken dock avviker från mjölk genom mindre
god smak. Den passar därför företrädesvis
som ersättning för mjölk vid matlagning. T.
beredes fabriksmässigt medelst en av Martin
Ekenberg konstruerad apparat, e x s i c k
a-t o r. Denna består av en gjutjärnscylinder,
inuti vilken roterar en med ånga upphettad
cylinder, över vars yta mjölk sprides och under
luftförtunning intorkas vid en värme av 40—
450; den intorkade mjölken bildar ett
pappers-tunt lager, som avskrapas och avlägsnas ur
cylindern samt efter avsvalning males till
mjöl. Efter amerikansk metod beredes t.
genom att mjölken i stoftfint fördelat skick
insprutas i ett uppvärmt, luftförtunnat rum,
vari den träffas av en mötande varm och torr
luftström och nedfaller som ett stoftfint
pulver; detta är mera lösligt i vatten än-det efter
ekenbergska metoden beredda. T. beredes
vanligen av skummjölk; mjöl berett av oskum-
mad mjölk får snart en härsken smak. 100 kg.
skummjölk med 9 proc. torrämne lämnar
8—8.5 kg. t.
Torrpotatis. För att förebygga de stora
förluster, som vid förvaring av potatis uppstå
genom knölarnas andning och genom
förskämning, började man under 1890-talet i Tyskland
göra försök med torkning av potatis för att
därav bereda en lätt transportabel och
obegränsat hållbar vara. Sedan genom pristävlan
år 1902 konstruktion av lämpliga apparater
framkallats, har potatistorkningen i
Tyskland utvecklats till en stor industri. I Sverige
gjordes under tiden för världskriget ett försök
att införa densamma, och med stöd av
ettbe-tydligt statsanslag inrättades något över 30
torkerier, men då varan icke efter kristidens
slut vann avsättning till mänhiskoföda och
blev för dyr som fodermedel, har tillverkningen
numera fullständigt nedlagts.
T. beredes efter potatisens tvättning dels
genom skärning till s n i t s e 1 och dennas
torkning i roterande torktrumma genom
inverkan av het luft på samma sätt som åtskilliga
andra fodermedel och trädgårdssaker (se
Torkning), dels och företrädesvis genom potatisens
kokning och mosning samt mosets utbredning
på upphettade järn valsar, på vilka det torkar
och sedan avskrapas som papperstunna blad,
vilka malas till flingor, mjöl eller gryn.
Det senare torkningssättet, på
valstorkap-parater, lämnar en vitare vara än
snitsel-tdrkningen, men båda varorna hava samma
sammansättning, då de beretts av lika
råmaterial, och även ungefär samma
smältbarhet.
Torkapparater finnas av olika storlek.
Valstorkapparaternas avverkningsförmåga är
vanligen 600—1,000 kg. potatis i timmen.
Utbytet av t. bör svara emot den rentvättade
råvarans och den färdiga torkproduktens
torrämnehalter; den senare bör hålla sig
omkring 12 %; en för hög fuktighetshalt medför fara
för minskad hållbarhet. Av 100 kg. potatis med
18 % stärkelsehalt (möts v. 23.8 % torr ämne)
bör således erhållas drygt 26 kg. t. med 12 %
fuktighet. I goda apparater tillgodogöras
72—75 % av bränslets värmevärde, och för
torkning av 100 kg. potatis med 18 %
stärkelsehalt åtgår 90 ä 100 kg. ånga, däri inbegripet
ångmaskinens drift, och 14—16 kg. koks
(80,000—90,000 v. e.). Bränslekostnaden
utgör därför en mycket stor del av
driftskostnaden och var den post, som främst bidrog
att göra potatistorkningen oräntabel i Sverige.
Potatisens torrämnehalt inverkar
naturligtvis även. Den bör ej understiga 23—24%
(mot-sv. omkr. 18 % stärkelse).
Användning. T. användes
huvudsakligen till kreatursfoder och passar på grund av
sin höga halt av stärkelse och ringa
äggvite-halt bäst för utfodring av dragare och svin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
