Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torröta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIII
stora mängder, att den bildar särskilda
jordlager på fuktiga platser, där den ständiga
vattentillgången framkallar en rik växtlighet
men vattnet hindrar det för multningen
erforderliga luftsyrets tillträde och multningen
därigenom blir mer eller mindre inskränkt.
Även bildas t., om än oftast i mindre mängd,
på tidvis torra hedar, vars växtlighet
(företrädesvis ljung men även mjölon, lingon
m. fl.) multnar långsamt dels på grund av
tidtals rådande väta, tidtals stark uttorkning,
dels till följd av växternas stora halt av vax.
Där vattnet och växtligheten äro kalkfattiga,
få de organiska sönderdelningsprodukterna
sur reaktion, och då denna motverkar de
sönderdelande bakteriernas verksamhet, minskas
multningen än mer och kan så gott som
upphöra, så att torvlagren under århundraden
ligga så gott som oförändrade. En dylik
långsamt skeende, ofullständig förmultning
betecknas som förtorvning. De i
naturen förekommande mäktigare
torvsamlingar-na kallas efter arten av de t.-bildande
växterna kärr eller mosse (se d. o.).
Torvens beskaffenhet, dess
förmultnings- (humifierings-) grad, kemiska
sammansättning och lämplighet för odling eller
beredning av bränntorv, torvströ m. m. beror
i väsentlig mån på arten av den växtlighet,
varav den bildats. Torvens härkomst brukar
därför användas som grund för dess indelning och
benämning. Följande äro de vanligaste
förekommande t.-slagen:
i. Mosstorv bildas i högmossar (se
Mosse) huvudsakligen av vitmossa, Sphagnum,
då den kallas vitmosstorv, eller ock till
stor del av tuvdun, Eriophorum vaginatum L.,
mer eller mindre blandad med vitmossa, och
kallas då tuvdun- eller fibertor v.
Jämte dessa huvudsakliga beståndsdelar kunna
även andra högmosseväxter, ss. pors,
skvatt-ram, ljung, odonris och starr m. fl., ingå i
torvens sammansättning. Den innehåller
vanligen 90 % eller än högre halt av organiska
ämnen samt väger i torrt tillstånd ej över
200 kg. pr. m3. Vitmosstorv har utpräglat sur
reaktion och är därför fattig på bakterier och
mycket långsamt multnande. Dess kväve
är därför föga tillgängligt för växterna, och
då den är mycket fattig på askbeståndsdelar,
är den föga odlingsvärd, men genom sin stora
förmåga att uppsuga vätskor ett utmärkt
material för beredning av torvströ. Om dess
mult-ning fortskridit något längre, är den lämplig
till bränntorvberedning. Detta gäller än mer
tuvduntorven, vilken multnar lättare och är
mindre sur. . Denna finnes i synnerhet i
sydvästra .landsdelarna.
2. Kärrtorv och ängstor v, som
bildar jorden i kärr (lågmossar, se Mosse) och
mader, är bildad av. starr, gräs, fräken, vass,
säv och örter. Flertalet av dessa växter
multnar fort, och denna torv bildar därför en god
åkerjord, särskilt då den är rik på kalk och
slam. Den innehåller vanligen 70—80 %
organiska ämnen och väger i torrt tillstånd 200
—300 kg. pr. m8. Efter den övervägande
beståndsdelen skiljer man mellan: grästorv,
som bildar mader eller torvängar;
starr-t o r v, vilken har sin största utbredning i
Norrland, båda utmärkt odlingsjord och den
senare även gott material för torvberedning^
om ej askhalten är för hög; detsamma gäller
den huvudsakligen på Gottland förekommande
ag-torven, som dock är segare och mer
svårmultnad; tuvsävtorv, bildad av Sär*
pus ccespitosus L., som är allmän i Norrland,
en blekt nötbrun, mycket svårmultnad t.,
lätt igenkänd på den nämnda sävartens starka
slidor; brunmos-s-tor v, bildad av
vatten-älskande bladmossor (Hypnum, Amblystegium)
och förekommande inom kalkrika trakter i
hela landet, är genom sin höga ask- och
kvävehalt och snabba multning utmärkt till odling,
utom då den har hög halt av fri svavelsyra,
men är till följd av ringa sammanhållning
mindre lämplig till bränntorvberedning.
3. S j ö t o r v, bildad av
strandväxtligheten i sjöar. Den överensstämmer i halt av
organ, substans och rymd vikt med föreg. Hit
hör den i trakterna kring de stora sjöarna i
större mängder förekommande
vasstor-ven, bestående huvudsakligen av de
hopflätade rotstockarna av bladvass, Phragmites,
samt den blott i mindre massor förekommande,
ofta med starrtorv blandade, svarta, långsamt
multnande fräkentorven, bildad av
lämningar av dy- och kärrfräken (se Fräken),
båda näringsrika och oftast mycket
uppblandade med dy, gyttja och slam, varför de äro
lämpliga till odling men ofta genom för hög
askhalt mindre passande till bränntorv.
4. Skogstor v, bildad av lämningar av
växtligheten i skogskärr, är i allmänhet väl
multnad och mycket fruktbar, men lämningar
av de träd, som vuxit i kärret, kunna försvåra
odlingen och än mer bränntorvberedningen.
Detta gäller särskilt barrträdslämningar, vilka
till följd av sin kådhalt motstå multningen,
under det att lövkärrtorv, där
björk-och al-lämningar förhärska, är mera lättodlad
och användbar till bränntorv.
5. Hedtor v, bildad av hed växter och
oftast starkt sandblandad, utgör en starkt
sur, mycket lätt uttorkande och sedan
svår-fuktad, näringsfattig, till odling mindre
lämplig jord.
Torvdy. Se Dy.
Torving enjör, statens. Till biträde och
rådgivare beträffande beredning av bränntorv
och torvströ finnas anställda 5 torvingenjörer
och 3 torvassistenter, vilkas biträde rekvireras
hos den överordnade myndigheten,
kommerskollegium.
Torvjord. Härmed bör till skillnad från
mulljord betecknas jord, som till övervägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
