Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti20
gårdskonsulenterna hava år 1908 bildat
Föreningen Sveriges
Trädgårdskonsulenter för att genom samarbete höj a
institutionens och medlemmarnas ställning.
Berättigad till inträde är varje statens eller
hushållningssällskapens t. Föreningen utgiver
ett periodiskt flygblad.
Trädgårdsodling. Se Trädgårdsskötsel.
Trädgårdsskola. Se Trädgårdsundervisning.
Trädgårdsskötarekurser. Se
Trädgårdsundervisning.
Trädgårdsskötsel. 1 Historik.
Trädgårdsväxter hava i allmänhet högre fordringar
på jordmån, näringstillgång och omvårdnad
än egentliga jordbruksväxter, och detta
särskilt i ett kallare klimat än deras hemlands.
Därtill kommer, att de i allmänhet mindre
odlas för att fylla människans näringsbehov
än för att utgöra njutningsmedel. Av dessa
skäl är t. i regel yngre än det egentliga
jordbruket och har i allmänhet ej nått någon
starkare utveckling, förr än kulturen i övrigt nått
en högre ståndpunkt. Men redan hos
forntidens kulturfolk stod t. högt under deras
blomstringstid; så var fallet hos babylonier,
greker, och i synnerhet romare och morer,
vilkas t. först den senaste tiden överträffat.
I Sverige kan t. ej säkert spåras tillbaka
längre än till medeltiden. Kristendomens
förkunnare medförde från sydligare länder såväl
frön av trädgårdsväxter som förtrogenhet med
deras odling, och klostren blevo plantskolor,
från vilka odlingen spred sig. Att den redan
tidigt vunnit en avsevärd spridning och
betydelse, visa landskapslagarnas
straffbestämmelser för skadegörelse eller stöld i frukt- och
köksträdgårdar. Under den nyare tidens
början synes t. hava gått framåt, ej minst
genom det intresse, som visades densamma av
Vasakonungarna. Vid mitten av 1500-talet
odlades äpplen, päron, körsbär, kål, lök,
morötter, palsternackor, rödbetor, pepparot,
persilja, ärter, gurkor, pumpor, meloner och
åtskilliga kryddväxter. Omkring år 1600
omtalas även krusbär ss. odlade. Deltagandet i
det 30-åriga kriget anses hava medfört en
höjning av t., i det att den ståt, som de
hemvändande adliga krigarna älskade att utveckla
vid sina slott, även omfattade präktiga
trädgårds- och parkanläggningar. De följande
tiderna med frälsemännens ruinerande genom
reduktionen, det allmänna nödläget under
Karl XII och, till råga på allt, den oerhört
stränga vintern 1708—09, som dödade de
flesta fruktträd i landet, satte landets t. svårt
tillbaka. Under den följande tiden inträdde
väl åter framgång; vetenskapsakademien
ägnade även t. sin omvårdnad. Akademiens
ledamot P. J. Bergius skänkte sin malmgård i
Stockholm till den efter honom benämnda
Bergianska stiftelsen för anordnande av
utbildning av trädgårdsmästare, och det rådande
intresset för inhemskt näringsliv omfattade
även odlingen av utländska, »grannlaga»
växter. På det hela synes dock trädgårdsskötseln
ej ännu vid 1800-talets börj an hava nått någon
högre ståndpunkt och framför allt ej någon
avsevärd spridning hos den stora massan av
landets jordbrukare. Under detta århundrade
ägnades ett livligt intresse åt
trädgårdsskötseln. Lantbruksakademien inrättade
plant-och trädgårdsskolor, från vilka nya sorter
spredos, och anordnade en elevskola. Svenska
trädgårdsföreningen och talrika lokala
trädgårdsföreningar (se Trädgårdsförening)
utövade en livlig verksamhet.
Hushållningssällskapen skaffade riklig tillgång på fruktträd
åt mindre jordbrukare och folkskolorna, som
enligt 1842 års folkskolestadga skulle meddela
undervisning i t. och fruktplantering, och
anställde länsträdgårdsmästare till rådgivare
och biträde. Först från senare delen av
århundradet kan emellertid någon större
framgång räknas. Från denna tid har
förbrukningen av trädgårdsalster starkt tilltagit. Under
det att t. förut idkats huvudsakligen vid
herr- och prästgårdar och mestadels blott till
eget husbehov, börjar nu odling mera allmänt
till försäljning, dels vid många herrgårdar, dels
vid handelsträdgårdar, som numera uppstodo
i stort antal för produktion ej blott av
köksträdgårdsalster utan kanske än mer av
blomväxter; år 1919 beräknades de uppgå till
minst 500. Även fruktodlingen fick ett stort
uppsving, liksom avsättningen av dess
produkter blev bättre organiserad. (Se
Fruktodling.) Härvid har den affärsmässigt drivna
trädgårdsodlingen, särskilt i handelsträdgårdarna,
allt mer ägnats åt någon viss specialitet,
vanligen några få blomväxter, eller vissa slag av
köksträdgårdsväxter, ss. jordgubbar, sparris,
eller tomater och gurkor, de senare båda slagen
i särskilda hus. Framgången har även visat
sig genom ökad trädgårdsareal, vilken från
omkring 26,400 ha. år 1870 vid sekelskiftet
vuxit till 37,700 och år 1920 nått 50,000 ha.
Den ökade odlingen har däremot ej
motsvarat den stegrade inhemska förbrukningen,
utan införseln av ej blott frukt utan även
blommor och köksväxter har starkt tilltagit;
den lättade tillförseln från avlägsna länder
av färsk frukt i fartyg med kylrum samt av
inlagd frukt har kommit den förr å herrgårdar
vanliga odlingen under glas av vin, ananas,
persikor och andra finare frukter att till allra
största delen upphöra, under det att å andra
sidan avspärrningen under världskriget
medfört en inhemsk odling av trädgårdsfrö, varav
behovet förr så gott som fullständigt fylldes
genom införsel. Undervisningen i t. har även
på senare tid utvidgats och omorganiserats
(se Trädgårdsundervisning). Även har studiet
och urval av fruktsorter samt förädling av
trädgårdsväxter på senaste tid börjats.
Trädgårdsskötselns
utbredning. Vid lämpligt val av växter kan t. med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
