Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tröskvagn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
förr var vanligt, men däremot anses, att säden
bibehåller sin grobarhet och groningsenergi
mindre väl, då den förvaras tröskad varför
även förekommer att låta den höstsäd, som
skall användas till utsäde följande år, ligga
otröskad över vintern. En mera bestämd
olägenhet är, att vid tröskning på tröskverk
med stor omloppshastighet en stor del
sädeskorn och frön sönderslås och andra spräckas
eller skalas, varigenom värdet som
utsädes-och maltvara nedsättes. Särskilt uppstå dylika
tröskskador vid användning av nya verk med
skarpa slaglister eller stift och körnarduk.
Utsäde bör därför tröskas med mindre hastighet
på tunnan och kornas mindre hårt. (Se
Utsäde: Tröskskada.) Även halmen sönderslås
mycket vid de stora ångtröskverken med stor
cylinderhastighet, vilket dock icke inverkar på
dess värde eller användbarhet till foder.
Tröskning av frö bör ske med större
försiktighet än vid t. av säd är nödigt Vid
maskintröskning av ömtåliga och lättröskade
sorter, ss. timotej, böra helst träslagor utan
järnlister användas eller ock slagornas eller
stiftens antal minskas. Klöver, humlelucern
och getväppling, som äro hårdtröskade, böra
först gå genom verket med föga åtlagd sko för
att avskilja halmen. Därefter frånsållas de
frön, som härvid uttröskats, samt boss och
ogräsfrö, och de oöppnade hylsorna tröskas
sedan om eller nötas omedelbart eller hellre
sedan vinterkölden inträtt, då urtröskningen
går lättare. Denna senare behandling sker
antingen som vanligt men med tätt tillagd sko
och efter frånsållning av det uttröskade fröet,
med upprepad tröskning av de onötta
hylsorna, eller ock nötas de på klövernötare.
Vid t. med slaga brukade förr medhinnas
tröskning och rengöring av 1 tunna (110 kg.)
råg pr dag och man. Med tröskverk växlar
avverkningen mellan 3,000—3,500 kg.
otröskad säd med halm pr meter cylinderlängd och
timme. Kraftbehovet är: 4.5—5 hkr. pr m.
cylinderlängd för tomgång och därtill omkring
1—1.5 hkr. för tröskning och 0.25 hkr. för
körning, allt för varje 1,000 kg. hel säd med halm,
som tröskas pr timme. För ett 120 cm. verk
åtgår således vid tröskning av 3,000 kg. säd
i timmen 10—11.25 hkr.
Tröskvagn, tröskvält var ett fordom i
olika länder och i olika former använt enkelt
tröskningsredskap, bestående av i en ram
anbragta valsar eller hjul, under vilka den å
tröskbanan utbredda säden uttröskades. Den
i Norrland vanligaste formen, kallad
trösk-b u 11, utgjordes av, vanligen 2, genom
ut-huggningar eller indrivna pluggar ojämna
valsar i en ram; allt efter som banan var rak
eller kretsformig, voro valsarna cylindriska
eller koniska och ramen rektangulär eller
trapetsformig med böjda ytter- och
inner-balkar.
Tröskverk. Efter föregående försök att
konstruera maskiner, som uttröskade säden
med slagor, framkom i senare delen av
1700-talet den konstruktion med roterande
cylindrar och en omgivande sko, som utgör den
arbetande delen i nutida t. Dess konstruktion
tillskrives skotten A. Meikle. Denna modell
vann snart spridning, och i Sveiige tillverkades
t. under början på 1800-talet i en form, som
vann erkännande i utlandet under namn av
svenska t. Säden inmatades mellan ett par
räfflade valsar och fasthölls av dessa, under det
att den piskades av den med ett antal
slaglister besatta cylindern eller tunnan
i mellanrummet mellan denna och den
omgivande skon, som i Meikles t. var slät men
i det svenska räfflad och fast anbragt i
tröskstolen. I Förenta Staterna konstruerade
N. Turner år 1831 den andra av de 2 vanliga
t.-typerna, stifttröskverk, vars
tunna och sko äro besatta med järnstift, mellan
vilka säden utpiskas. Dessa båda
konstruktioner hava sedan vidare utvecklats och
fullständigats med olika delar
Man skiljer fortfarande mellan slag- och stift*
tröskverk, varjämte en mellanform finnes,
Thermænii universal-1., vilka hava
tunna med stift på slaglisterna men sko med
vågiga slaglister. Skillnaden i arbetsresultat
mellan dessa typer i deras nuvarande form
är obetydlig; stiftverken anses sönderslå
halmen mer än slagverken, vilket dock ej alltid
är fallet, skada även vanligen kärnan något
mera, varemot den vanliga meningen, att de
fordra mindre kraft, icke alltid är grundad.
Stiftverken användas övervägande i mindre
storlekar.
Slagtröskverk. Tunnan eller
cylindern utgöres av en axel, på vilken äro
anbragta 2—flera hjul, kallade ringar på vilka
slagorna äro fästa. Ringarna äro vanligen av
järn, antingen med fastgjorda ekrar eller
helgjutna, av mitisgods; avståndet mellan dem är
högst 30 cm., deras diameter vanligen 40—55
cm. och slagornas antal 4—8, det senare antalet
regel på större verk. Slagorna gjordes förr av
trä, skodda med slaglister av järn, men äro
numera vanligen vid större verk helt av järn.
Slaglisterna äro antingen flata järnskenor eller
vinkeljärn eller, enligt John Gouchers modell,
en skena med sneda räfflor, som hos
närsittande slagor gå växelvis åt höger och vänster, en
form som visat sig minska sönderslagningen av
sädeskärnor. Omloppshastigheten växlar från
800—900 varv i minuten hos smärre t. till
1,100—1,200 eller än mer hos större,
motsvarande en periferihastighet av 17—20 och
28"—30 m. i sekunden. Skon (i Skåne vanl.
bron), som hos de vanliga verken ligger under
cylindern och täcker 1/3 av dennas omkrets,
består vanligen av ett galler av med cylindern
jämnlöpande, kantställda plattjärnslister och
genom dem dragna 6—7 mm. tjocka
järntrådar. Övre delen av skon är ofta sluten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
