Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungdjur - Unkenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"3»
dagligen rastas i det fria. Se vidare Får-,
Häst-avel, Nötkreatursskötsel, Svinavel.
Unkenhet beror på sönderdelningar av
organiska ämnen, förorsakade av bakterier eller
mögelsvampar. Den medför därför förlust av
näringsämnen och försämrad smak hos
födoämnen och nedsatt groningskraft eller förstörd
grobarhet hos utsäde.
Uppbindning av träd. Se Fruktodling..
Uppblåsning. Se Trumsjuka.
Uppfordringsverk. Se Pump,
Transportanordningar, Vattenuppfordringsverk.
Uppfrysning. Se Frost, Jord:
rymdförändring, Övervintring.
Uppfödning. Se de olika djurslagens namn,
Kalv och Ungdjur.
Uppkvistning. Se Bestånds vård.
Upp- och avskrivning. Se Bankräkning.
Uppodling. Se Nyodling.
Uppsiktslagen. Se Vanhävd.
Uppskattning av skog. Se Skogstaxation.
Uppslag, rotskott, Se Beståndsvård.
Uppvärmning. För att ersätta den
värmeförlust, som uppstår genom strålning och
ledning genom golv, väggar och tak samt med den
vid eldning eller ventilering bortgående luften,
kräves i vårt klimat u. av
människobostäderna. Denna sker vid lantgårdarna i
regel genom eldning i eldstäder i de särskilda
rummen, lokal uppvärmning (se Eldstad), men
undantagsvis medelst centraluppvärmning
genom eldning i en enda eldstad och värmeledning
från denna till husets olika delar. Utom en
jämnare u. ernås härigenom besparing av bränsle,
i det att eldstaden vid dylik u. vanligen är mer
ekonomiskt anordnad än de vanliga
kakelugnarna eller spisarna, och än större, blir
besparingen i arbete. Av värmeledningar
användas vid så små byggnader som lantbostadshus
så gott som uteslutande varmvattenledningar,
där vatten, som uppvärmes i
varmvattenpannan, genom ledningar till alla rum och där
anbragta kamflänsrör eller andra värmeelement
kringför värmet. Genom regulator på
lufttillströmningen i pannan hålles önskad värmegrad
på vattnet, och genom, kran på de särskilda
elementen regleras vattnets cirkulation i dessa och
därmed deras värmegrad.
Växthus uppvärmdes förr vanligen
genom murade tegelkanaler, som från en vanligen
utanför växtrummen varande eldstad förde
de heta eldstadsgaserna genom växthusets hela
längd. Detta sätt medförde dock olägenheten,
att sprickor kunde uppstå på kanalen och
rökgaser genom dem uttränga. Numera användes
i regel varmvattenledning, men stundom för
växthus, där luften bör hållas j ämförelsevis torr,
lågtrycksångledning, vilken senare är billigare,
men kräver en mycket noggrann passning.
I kreatursstallar bör ej u. genom
eldning ske; den är onödig, om stallrummets
rymd ej är större, än att djurens egen
värmealstring kan vidmakthålla en lämplig värme-
grad, och förorsakar onödig kostnad och arbete,
varjämte djuren genom onödigt hög värmegrad
bliva ömtåliga och lätt förkylda.
Kreaturs-ställarnas höjd och golvyta bör således
avpassas efter djurens antal och förmåga att alstra
värme, och om djurantalet tillfälligt om vintern
är mindre än behövligt för värmens
vidmakthållande, kan det rätta förhållandet återställas
genom att fylla en del av stallrummet med
strö-halm eller dylikt. För jämn värmes
bibehållande är av största vikt, att väggar och tak äro
tillräckligt värmeisolerande och framför allt
dragfria, och att stallrummen äro väl
ventilerade. För låg värmegrad röjer sig genom fukt,
och där sådan visar sig, böra sålunda åtgärder
vidtagas däremot genom åstadkommande av
lämpligt förhållande mellan djurantal och
utrymme, genom avhjälpande av drag och genom
reglering av ventilationen. Ej heller i ank- eller
hönshus är särskild uppvärmning önskvärd,
utan djuren trivas väl, hålla sig bäst friska och
värpa bra i oeldade hus, blott de äro dragfria
och torra. Endast i svinhus kan u. vara mer
befogad, emedan dessa djur av förädlat slag så
gott som sakna hårbetäckning och deras
övervägande våta föda lätt gör luften fuktig och rå.
Urartning, degeneration. Detta
uttryck användes för att beteckna en ärftlig
försämring av en art, sort eller släkte, ofta en
återgång till den oförädlade, naturliga artens
egenskaper, d. v. s. en motsats till förädling
(se d. o.). Den vanliga uppfattningen, att u.
alltid, om än olika lätt och fort, inträder hos
förädlade växt- och djurstammar, är icke
hållbar som allmän regel.
Orsaker. Då ogynnsamma yttre
förhållanden (liten näringstillgång, mager jord, kallt
klimat o. s. v.) framkalla u., kan detta bero
därpå, att utvecklingen hämmas av de
ogynnsamma förhållandena. Detta är dock lika litet
en egentlig u., som en av gynnsamma
förhållanden framkallad kraftigare eller frodigare
utveckling är en verklig förädling. Däremot
kunna dylika förhållanden framkalla u. av en
sort eller stam därigenom, att bland de alltid
framträdande ärftliga variationerna de för
odlingens ändamål mindrevärda bättre passa
för eller bättre tåla de ogynnsamma
livsvillkoren. En kreatursstam kan sålunda urarta
därigenom, att de mindre produktiva
individerna bättre motstå t. ex. den svaga
utfodringen och därför föredragas till avel, liksom
förädlade sorter av odlade växter urarta genom
att tidigare men mindre givande variationer
småningom få överhand (se t. ex. Lin).
Uppkomsten av mutationer kan sålunda
leda till u. Ävenså visar sig sådan efter
korsning, som ju framkallar nya former genom
olika kombinationer av föräldrarnas ärftliga
egenskaper. Väl kända exempel härpå äro
u. av råg och andra korsbefruktande växter.
Se Bakslag: atavism. Å andra sidan är faran
för u. stor vid långt driven släktskapsavel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
