Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Virkesdrivning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y^t^4<
bladet." Med b ar k sp a.de nT (se Barkning)
avlägsnas barken från de fällda träden.
Spaken, en 5—10 cm. grov, 2—4 m. lång slana,
användes vid virkets baxning, vridning och
lyftning, ofta i förening med timmer- 1.
vändhaken (se fig.). Timmer- 1.
lyft-sa x e n är särskilt för köraren ett oumbärligt
redskap, som tillverkas i 2 modeller, en större
för timrets släpning med häst, en mindre för
handkraft. Liknande användning har
lyftkroken (se fig.). För virkets hopsläpning
och utkörning användas kälkar och t i
m-merdoningar av olika slag (se Slädar).
Trädens fällning och
tillredning utföres av huggare, som antingen
arbeta ensamma med s. k. enmanssåg eller
i lag om 2. Arbetet påbörjas å den från
basvägen mest avlägsna delen av körskiftet,
emedan annars toppar, ris och annat avfall
onödigtvis skulle försvåra körningen. Vid f ä 11 n i
n-g e n göres med yxan ett inhugg (stjälp- eller
stuphugg) å den sida, åt vilken trädet bör
falla, varefter sågen ansattes från motsatt håll
och så nära marken som möjligt. Stubbens höjd
bör ej överskrida 3 tum (7.5 cm.) å den sida,
där marken är högst. Sedan trädet är fällt,
sker kvistning, vanligen från roten mot
toppen, och därefter en undersökning, huruvida
trädet är friskt eller rötskadat. I senare fallet
måste det lumpas, d. v. s. den rötskadade
delen avkapas. En dylik avkapad, oduglig
stamdel kallas lump. Genom s. k. försök,
d. v. s. sågskär, på var eller varannan fot av
trädet, om så erfordras upphuggna med yxa,
undersöker man, var rötan upphör. Ett
rötskadat träd, varur intet gagn virke erhållits,
benämnes vrak. Sedan stammen kvistats
och lumpats, vidtager aptering eller a
v-m ä t n i ng, d. v. s. trädets indelning i olika
sortiment och stockar. Emedan en
omsorgsfullt och skickligt utförd aptering kan åt
virkesägaren inbespara ansenliga belopp, anställer
man numera vid större avverkningar särskilda
avmätare. En dyliks redskap äro klave
(se d. o.) och en lätt stämpelyxa, med vilken
han, å de ställen, där trädet skall kapas,
inhugger en skåra, för kontrollens skull omgiven av
tvenne inslagna stämplar. Vid sågtimrets
aptering iakttages i allmänhet följande: Trädet
kapas i större och tvärare krökar samt om möj-
ligt i kvalitetsgränser (t. ex; mellan kvistreht
och kvistigt virke). Stockarna få ej.ha för stark
avsmalning, emedan i så fall en alltför stor
virkesmassa går förlorad vid timrets toppmät^
ning (se Virkesinmätning), men få ej heller
göras för korta, emedan virket vid en
medelp-längd understigande 15 ä 17 fot är mindre
begärligt än längre sådant. Apteringen bör
inriktas på de toppdiametrar, som äro mest
eftersökta och därför betalas bäst, och för övrigt
utföras enligt principen att ur trädet söka
erhålla största möjliga nettovärde. Såsom hjälp
för avmätaren uppgöres stundom en a p t
e-ringstabell, angivande de olika
sortimentens och dimensionernas inbördes värden.
Apteraren för protokoll över antalet avmätta
stockar, utövar tillsyn över avverkningen och
bör kunna medhinna avmätningen åt 4—10
i varandras närhet arbetande huggarlag. När
trädet apterats, återstår dess kapning eller
av’trumning (se d. o.) samt stundom
stockarnas barkning (se d. o.). Kostnaden
för denna uppgår vanligen till 30 ä 40 % av
totala avverkningskostnaden och torde i regel
knappast uppvägas av barkningens fördelar,
av vilka de viktigaste äro följande: .
Kristningen blir omsorgsfullare utförd å det barkade
virket, uttorkningen befordras, tumning,
körning och flottning underlättas i hög grad,
var-jämte ansamling av bark i flottleder och
sågverk undvikes.
Virkets transport kan uppdelas i
lunning, lastning, körning och avlastning. Vid
limningen, som ombesörjes av
timmerköraren eller en av denne anställd b r o s
s-1 a r e (broschlare), hopsläpas stockarna
medelst timmersax och släpkälke (1 u n n k ä 1 k e,
skotkälke) på lunn- ejler skotvägar
och uppläggas på en 1 a s t b ä n k, bestående
av 2—3 stockar, lagda invid och vinkelrätt mot
basvägen. Vid lastningen rullas och
lyftas stockarna upp på de intill lastbänken
framkörda timmer kälkarna. »Bottenlasset»,
bildat av de grövsta och längsta stockarna,
åtbjörnas särskilt (se Bindsle 1). Ovanpå
detta lägges det s. k. »pålasset», som utgöres
av klenare och kortare stockar, massaved, props
e. d. och fästes vid bottenlasset med kraftigt
åtbjörnade kedjor. Sedan virket å
basvägen nedkörts till den vanligen vid flottled
belägna upplagsplatsen, sker avlastning,
varvid värj e körare bör erhålla sitt område, där
han upplägger de olika sortimenten (timmer,
massaved, props o. s. v.) i skilda vältor, lätt
tillgängliga vid intumningen (se nedan).
Avlastas virket på isen, bör det läggas i enkla
vältor å underlag samt ej för tätt, emedan isen
eljest pressas ned av den starka belastningen
till men för såväl körning, märkning och
tumning som virkets uttorkning. Är virket
frod-vuxet, så att det utan uttorkning skulle löpa
fara att sjunka i flottleden, eller stränderna så
branta, att nedkörning på isen ej kan äga rum,
75—213320. Lantmannens uppslagsbok.
Vändhake.
Lyftkrok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
