Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äggkonservering - Äggledare - Äggnotering - Äggstock - Äggsvamp - Äggvita - Äggviteartade ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tvättning är ej lämplig, ty därvid borttvättas det
fettöverdrag, som skyddar äggen mot
bakteriers inträngande genom skalet. De ägg,
som inläggas på våren, innan hönsen komma
åt spätt grönfoder, anses hållbarare än
sommarägg.
Innan ägg, som ej äro nyvärpta, inläggas,
böra de provas på sin friskhet, vilket lättast
sker dels genom lysning (klarning),
d. v. s. genom att de hållas i handen mot
genomfallande ljus, dels genom att läggas i
Vatten, då de som äro friska sjunka, men de flyta,
som äro så skämda, att gas bildats. Äggen
böra hållas i svalt rum men frostfritt såväl
före som efter inläggningen. Följande
konserveringssätt kunna förordas.
1. I kalk är ett av gammalt mest använt
och mycket pålitligt sätt, men som äggen
småningom få en grov smak, passar det blott för
matägg. Äggen ställas med smala änden nedåt
i kärlet, som fylles med en lag av i liter eller
1/2 kg. nysläckt kalk och 0.2 kg. koksalt i 25
1. vatten.
2. I vattenglas. På de ss. nyss sagts
ställda äggen hälles en lösning av 1 1.
vattenglas i 10 l. vatten. Äggen bibehålla länge
sin färska beskaffenhet.
3. Bestrykning med vaselin
bidrager till att hålla äggen friska under några
månader. Likaså
4. neddoppning i kokande vatten
under 12 sekunder, varigenom skalet
desinficeras och dess insida belägges med en
hinna av stelnad äggvita, som hindrar
bakteriers och lufts inträngande. För att
förekomma äggens sprickning, om de kalla doppas
i det kokande vattnet, förvärmas de genom
att i den kasse, vari de skola nedsänkas, hållas
ett par minuter i imman över vattnet. De
upphettade äggen förvaras svalt i en ägghylla
eller inpackade i friskt vetekli, torrt torvströ,
sand eller koksalt.
5. Förvaring i fryshus i torr,
frisk luft vid o till + 1° temperatur användes i
stort. Går temperaturen under denna
värmegrad, är fara att skalen sprängas.
Äggledare. Se Könsorganen.
Äggnotering. Se Prisnotering.
Äggstock. Se Könsorganen.
Äggsvamp. Se Röksvamp.
Äggvita. Se Äggviteartade ämnen.
Äggviteartade ämnen utgöra en grupp
av organiska ämnen, som äro nödvändiga
beståndsdelar av varje såväl växt- som
djurcell, i det att de bilda protoplasman (cellens
väsentliga del, som är organet för dess
livsprocesser) och hos djuren även cellens
hudlager, liksom huvudmassan av de fasta
beståndsdelarna i djurkroppens vätskor (blod, lymfa,
matsmältningssafter). Emedan de sålunda
äro så att säga grundförutsättningen för livet,
hava de även kallats proteinämnen
(av proton = det första).
Egenskaper. Ä. ä. äro i regel
formlösa ämnen; endast undantagsvis förekomma
sådana uti i viss mån kristallinisk form (s. k.
aleuronkorn i frön). De äro ofärgade
eller svagt gulaktiga, lukt- och smaklösa. En
del av dem kunna i vatten eller svaga
saltlösningar bilda slemmiga (kolloidala, se
Kolloider) lösningar, vilka till följd av molekylernas
betydliga storlek mindre lätt kunna
genomtränga cellväggarna och andra hinnor. Andra
ä. ä. äro alltid fasta och då i fuktigt tillstånd
slemmiga eller slippriga.
Ur neutrala och i synnerhet ur sura lösningar
kunna en del av dem under inverkan av olika
medel (uppvärmning, enzym) koagulera
(löpna), varvid de bilda en geléartad massa (ett
gel), som icke åter kan gå i lösning (ej är
reversibelt). Likaså avskiljas de (till skillnad
från aminoföreningar och oorganiska
kväveföreningar) i fast form ur lösningar genom
tillsats av metallsalter, alkohol och vissa syror;
fällningen med salpetersyra är ett allmänt
använt prov för påvisande av äggvita (t. ex.
i urinprov). De genom salter av lätta
metaller avskilda (»utsaltade») fällningarna äro i
regel åter lösliga i oförändrad form (reversibla).
Ä. ä. kunna ej destilleras utan sönderdelas
vid tillräckligt stark upphettning
(torrdestillation). De utmärkas av vissa egendomliga
färgreaktioner, som användas vid kemiska
undersökningar.
Kemisk sammansättning. Ä. ä.
utgöra ett stort antal föreningar, vilka alla
innehålla kol, väte, syre och kväve, många
även svavel och några även fosfor, järn m. fl.
ämnen. De olika föreningarnas procentiska
sammansättning växlar inom följande gränser:
| kol......... | 50.0—55.0 % |
| väte........ | 6.5— 7.3 » |
| syre........ | 19.0—24.0 » |
| kväve........ | 15.0—19.5 » |
| svavel....... | 0.3— 2.4 » |
| fosfor........ | 0.0— 0.5 » |
| i sädeskärna . . . . . . . . | 16.5—17.4 |
| » baljväxtkärna . . . . . . | 16.4—18.1 |
| » oljeväxters frön . . . . . | 16.9—18.5 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
