Lantmannens uppslagsbok / 1223 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärftlighet, Ärftlighetslära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det senare klyvningsschemat. Av de 16
kombinationerna äro 2², alltså 4 (1, 6, 11, 16),
homozygoter och av dem två lika med
föräldrarna, huru nu de ifrågavarande egenskaperna
hos dessa än voro fördelade, medan de övriga
två utgöra nya kombinationer mellan
föräldrarnas egenskaper. De övriga 12

Han-gameter RL Rl rL rl Hon- gameter RL 1 RRLL 2 RRLl 3 RrLL 4 RrLl Rl 5 RRLl 6 RRll 7 RrLl 8 Rrll rL 9 RrLL 10 RrLl 11 rrLL 12 rrLI rl 13 RrLl 14 Rrll 15 rrLI 16 rrll

kombinationerna äro däremot, som vi se, icke homo-
utan heterozygoter, antingen i avseende på
båda egenskaperna (4, 7, 10, 13) eller endera,
näml. 3, 8, 9 och 14 i avs. på blomfärg, 2, 5, 12
och 15 däremot i avs. på stjälkhöjd. 4, 7, 10, 13
överensstämma sålunda med den
ursprungliga bastarden (F₁) och ge en avkomma, som
liksom denna klyver sig enligt schemat,
medan övriga, såsom heterozygoter endast i
avseende på en egenskap, klyva sig med hänsyn
till denna efter monohybridschemat i
förhållandet 3:1. — Av de 16 individen präglas
vidare 9 st. (1, 2, 3, 4, 5, 7, 9, 10, 13) av båda de
dominerande egenskaperna röda blommor och
hög stjälk, 3 (6, 8, 14) av endast röda bl. och 3
(11, 12, 15) endast av hög stjälk, medan 1 (16).
saknar båda, alltså är låg och vitblommig.
F₂ har sålunda kluvit sig efter förhållandet
9:3:3:1. Vid en trihybrid sker klyvningen
i överensstämmelse härmed efter förh. 27:9
:9:9:3:3:3:1, och av dessa 64 individ
äro 8 konstanta. Om föräldrarna äro olika
med hänsyn till 10 egenskaper, förefinnes
möjlighet för inemot 60,000 (3¹⁰) till sin ärftliga
konstitution olika individ, av vilka icke
mindre än 1,024 (2^l0) äro konstanta. Antalet
möjliga kombinationer växer sålunda mycket
hastigt med antalet skiljande egenskaper.

Dominansförhållande mellan
egenskaper är mycket vanligt, men kanske
ännu vanligare är, att F₁ och de med F₁ i
följande släktled lika bastarderna, till följd
av ofullständig dominans eller full
»likvärdighet» egenskaperna emellan, te sig som mer
eller mindre rena mellanformer mellan
föräldrarna, något som emellertid alls icke
inverkar på klyvningens lagbundenhet. Enda
skillnaden är, att i detta fall homo- och
heterozygoter ej te sig lika.

Vi ha här ovan för enkelhetens skull och i
likhet med Mendel talat om röd och vit
blomfärg, hög och låg blomstjälk såsom bildande
två egenskaper. Med stöd av mycket
omfattande experiment har man emellertid uppställt
den s. k. närvaro-frånvaroteorien (présence-absenceteorien),
vilken innebär, att egenskapsparen i stället
bildas av närvaron och frånvaron av samma
egenskap eller riktigare av samma till grund
för denna egenskap liggande faktor. Med
tillhjälp av denna teori låta sig många företeelser,
som synas stå i strid med den vanliga
klyvningslagen, många nyheter, som te sig som
språngvariationer eller atavismer (se Bakslag),
enkelt förklaras såsom även de endast beroende
på en omkombinering av förefintliga faktorer.

Alla individ, som till att se på äro lika, sägas
vara fenotypiskt lika, visa samma
fenotyp eller företeelsetyp, huru
olika de än må vara till sina ärftliga anlag, till
sin anlagstyp eller genotyp. Alla
rödblommiga och högväxta individ av ovan
nämnda dihybrid ha sålunda samma fenotyp
trots mycket växlande genotyp. I motsats
till genotypen, som är uteslutande ärftligt
betingad, modifieras företeelsetypen även av
rent tillfälliga faktorer (jfr Acklimatisering
och Variation).

Alla genotypiskt lika individ (man kallar
dem även isogena) bilda, om de tillika äro
homozygoter (konstanta), tillhopa vad man
kallar en biotyp eller en livstyp.
Stammar en dylik från en homozygot, som
därtill befruktat sig själv, utgör den en s. k. ren
linje, medan avkomman av ett enda individ,
oberoende av dettas genotypiska beskaffenhet
och oberoende av om det befruktat sig själv
eller icke, säges bilda en linje (utan
bestämningen ren framför).

Motsatsen till biotyp och ren linje är
population eller blandbestånd, som
alltså betyder en samling av ärftligt eller
genotypiskt olika individ. Avkomman efter en
heterozygot bildar sålunda alltid en
population, men en sådan kan självfallet även
åstadkommas genom en mekanisk blandning av
olika biotyper. En population kan genom
urval ärftligt förändras, en biotyp eller ren linje
däremot icke (jfr Acklimatisering och
Förädling 1.).

De ovan nämnda talförhållandena vid
bastardsavkommans klyvning kunna kallas
normala eller typiska, men klyvningen kan även
försiggå efter helt andra talförhållanden. Vid en
dihybrid kan man sålunda i stället för 9:3:3
:1 få exempelvis 9:7 eller 9:3:4 eller 12:3
:1 och vid en trihybrid t. ex. 27:9:9:3:16,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>