Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
snart bara skedde, när han fick små, små bitar
av bröstsocker, som han förtjust knaprade sönder
med sina ,små, små bländvita tänder, ,1a, lappfogden i Östersund kunde berätta hur barnsliga Kol-
vikslapparna det året blivit, .fa, had e han stannat,
så hade vi nog fått en ny avgud i fjälle t — — —
Men Gud hade annorlunda beslutat, som han
ofta gör, eljest vore han ju inte Gud. Vi miste
honom, tack vare modern. Man kan inte säga,
att hon bar sig illa åt, så länge han drack hennes
mjölk, och det gjorde han i nästan två år. Bra
underligt, men det var som om han dragit åt sig
allt vackert ur hennes natur att föda sitt solblod
med. Hon gäckade och hånade fjällfolket, skrattet
var aldrig mer en porlande vårbäck, som bryter
isbojor, hon hånade alla utom vår fogde, bror
till honom som skakade livet ur svärmodern sin,
som du nog hört talas om? På honom kastade hon
riktigt ömma blickar. Ja, det var ju riktig grannlåt, den här med, och gift — inte med den flicka
han älskade — utan med hennes 2,000 renar !
Hon lånade honom tidningar och böcker, ty
hon hade båda delarna — fast av den sort, som
skolläraren inte ansåg goda för lappen —- men
onda, och skolläraren hade rätt, de voro onda
för åtminstone en av oss — för brodern till vår
grannlåtsfogde, som skakat livet ur svärmodern
sin. Han blev som förhäxad — s åg bara henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
