Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Skjul, vandringslappen, berättar mod sin
sjungande röst:
- Oj, oj, oj, vad gamle Skjul minns väl, när
det skedde. Det skedde, när träden voro röda
av kött och bergsklintarna mjuka av nyss avdragna hudar, när korna icke mer gåvo mjölk
och vilans tid l ockade till skogen, då skedde dölja, gamle Skjul minns det så väl, som om den
händelsen vore hans eget barn, över vilket han
fällt många, många rullande tårar...
Ack, Skjul, du gamle, usle, syndige lapp,
tänk på din själ, medan tider är, så den slipper
komma i helvetesugnen och brinna där i evig tid;
ja, gö r det, S kjul, och tala sant!
Du må tro du, löshand, som givit Skjul en
hel krona, på det han må berätta, att han var
grann att se på, vår fogde. Voj, voj, voj, vad
han var grann!
Vi an dra voro bredvid honom som krokvuxna
tallar, som inrökta horn — och sådana stora
vackra händer han hade sen; inga sådana där
små torra löv som Skjuls och andra lappars,
utan stora som skuggande blad voro de! Och
hår hade han, tjockt, rakt, blankt hår, där benan
4. — En lappbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
