Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
fogden henne kring halsen och kallade henne sitt
mest älskade barn!
Skjul sov illa den natten, mycket illa. Han
hade ur kaggen fått endast några få droppar —
alla de andra drucko som törstiga renar — och
tänkte nu klart — tänkte klart och fruktade.
Till sis t smög Skjul sig fram till fogdens kåta
för att se... A. hur väl Skjul minns allt. Marken
darrade under hård frost och dagern låg gråvit
över fjällen — ful, gråvit dager.
På hudbädden, dit vi burit honom, sov fogden
ännu den tunga sömn, som glömskan ger. ..
Men en sov icke — norsk-svenskan. — Hon satt
vid stockelden, som var hög, satt hophukad med
de vita hårstriporna, röda av färg från lågorna och
höll m ed en stake fast i den svidande elden några
vita pappersblad, som vredo sig och skreko efter
hjälp. Bibeln, Kristi gåva och fogdens öga, var
det som hon brände, trollpackan! Gång på gång
slog hon med staken de vändande sidorna, slog och
skrattade och mumlade besvärjelser.
Tätt tryckt intill väggen låg i dunklet dottern,
vit och stirrade med blanka, svarta ögon, men
utan att röra sig till hjälp. Skjul tänkte rusa in
och rädda den kvidande boken, det tänkte Skjul,
men hann ej, ty nu vaknade fogden —.
Skjul, som svurit ed på helig bok — vet precis
hur allt nu skedde. Först reste han sig upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
