Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
hjorden», hjälpande med klara rop hundarna att.
hålla god takt. Skjul och fina sonen skidade i
spetsen, åtta och åtta i led gingo djuren och till
sist åkte Storherrn i sin svarta hudackja för att
över de femtusen svajande ryggarna överskåda allt.
Tjugotusen klapprande renhovar!
Ingen musik på jorden är skönare än den,
ja mycket skönare är den musiken än den, som
kommer ur herrskapsfolkens svarta döda lådor
med ben av trä ...
Allt gick väl — e tt par korta dagar, men ...
Ja, när olyckan vaknat i fjällen, ropar den i
stora lurar åt allt annat ont som ännu sover.
Jo, så är det. Jakko blev tagen av ett snömoln.
I två hela dygn ropade och letade vi, när till sist
hustruns hjärta fann honom med kolten stel av
hans svetts is, nästan dödl
Vi rullade honom i snö, öste i honom många
långa kosor brännvin och gömde honom väl under
ackjans mjuka hudar. Men olyc kan tutade vidare
i si na horn, och snart låg Jakko och sjöng feberns
heta röda sånger!
Nu blev det Skjul som ensam förde hjorden, men alla kände vi glädjen strypt i oss.
Renarnas musik blev vår enda! Pako, svartare
än en natt, hade bara piskande ord och djuren
voro som vilda —• — ingen av mannen kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
