Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ben än sakna kaffe! Efter bara en timmes god
sömn vaknade Skjul alldeles så vilad som om
lian icke vandrat alls. Skjul har aldrig tyckt
om att tro vad andra säga; Skjul har alltid velat,
veta själv.
Nu ville också Skjul »veta själv» och s å stack
han fötterna i remmarna och skidade i de n gocla
lössnön, som nyss fallit, en vid rundel kring
lägret — »för att se».
Ja, allt var så »lagom» som Pako sagt...
skogen v ar en brud! Trädstammarna lagom glesa,
grenarna lagom täta — ingen hård vind — och
mossan evigt nyfödd.
Men så fick Skjul se bland träden ett brinnande öga, så fick han se ännu ett — båda två
röda, som från ond eld — och det var ond eld!
Skjul såg en stugas onda eld sedd genom ett
fönster! Försiktigt skidade Skjul tillbaka till lägret
och väckte Stor-Pako, som sagt att skiftet v ar fritt
från varje nybyggareide.
— Håll noga vakt! Detta var Pakos hela
svar. Så gick han i sonens kåta, där just då
hustruns gråt hördes så hjälplöst blandad med
fågelns h esa pip.
Den gången tyckte Skjul att Pako-Storherrn
var född stor!
Noga vakt, mycket noga vakt höll Skjul, fast
det nog ej var så av vikt, efter djuren voro för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
