Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
suckande, och sökt e v ärma hjärtat med flera stora
klunkar gott, vackert brännvin.
Men fast Skjul vaknade just då och berättade
att han var mycket sjuk och nästan tappat både
ben och öron av nattens dis.fick han eg en enda
d r o p p e ä n d å !
I den stunden var Skjul säker på att Pako
var en mycket liten man!
Slutligen darrade mörkret och så kom dagern,
men ej den grå, som diar liv ur vinterns bröst,
utan den vackra röda, som finns i sko gen ibland
vid vintertid. Vi lappar kalla den dagern för
solens kalvning. I den dagern blir allt ljust,
allt lätt, och i den dagern kom nu länsmannen
åkande i b lå kappa, sida vid sida med klump-
Johan, som bundit fast skidorna på ömse sidor
om släden så de stodo ut som hans egna stygga
huggtänder.
Ja nu var ej Pako Pako-Storherrn längre:
na var han barn av ett fjun.
Med mössan ej längre ens under armen utan
kastad på marken kröp han fram på knä till länsmannen, kysste hans kappflik och sade med jämrande gubbröst, som vi inte alls kände igen:
—• Betet är vårt... lappen har haft frid här
i årtusenden... vi svälta ihjäl om du driver
oss bort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
