Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kom en höstdag från stamlapparna där
norrifrån, kom med hustru, dotter och fem söner
i följe. Hjorden han förde med sig bestod av
endast nio magra renar, men ackjorna voro tun ga
av gott gods.
Han hade flytande tunga och var lång och
ljus. Det mest förunderliga med honom var
ändå, att han hade skägg som solstrålar och att.
det föll honom långt ner över bröstet.
Näsan var rak, benen raka, ansiktsläggningen
smal och ögonen blå som fjällsjön i sommardag.
Hustru var så vit, som om månskenet ständigt lyst på henne, och kom m an henne närmare,
såg man, att hon var sjuk, ty så tunn blir bara
den, som ohälsa tär.
Pojkarna voro delade i två sorter: de ä ldsta
långa, ljusa, raknäsade som fadern; de andra
liknade däremot modern, utom den yngsta, som
bara liknade sig själv, med växt av en krampen
fjälltall: men också han var fin i dragen.
Fagrast av dem alla var kanske ändå den
mörka, fylliga flickan med gropar i rosiga kinder
och ett klingande skratt.
Stor-Lara gick genast kåta in och kåta ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
