Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
leva och trivas. Den enda, som ej trivdes, är
den snövita renen, som alltid längtar tillbaka till
skyn. — — Då funno vi Sverige — —
De andäktigt lyssnande åhörarnas små vassa
ögon flögo nu blixtrande snabbt mot talarens ansikte; men så nickade både män och kvinnor
bifall.
Varför skulle de inte ha kunnat finnaSverige
vandringsfolk som de voro?
— Och nu vill Stalas onda avkomma driva de
sista av Solens barn lill död och förintelse — oss!
Stor-Laras raka kropp sjönk ihop, som om
en hårt spänd sträng sprungit av, och det flödande talet slöts.
Det blev länge tyst i männens krets.
Men så resfce sig till si st den äldste i ringen,
»Palo med bringan», och talade med röst som var
hög, om den också lät pressad av tunga tankar.
— S tala är för gammal att skapa barn nu,
men han skapar ond lag i stället, lag, som pressar
lappen som ett trångt bälte. Kan ren stanna på
fjället, när nordan fryser hans blod till is? Nej.
Kan ren stanna på tomma små skogsbitar? Nej.
Då hunger river och köld r iver, då flyr renen till
den stora, äkta, varma skogen, där det finns bete
och skydd, och vem måste då följa renen efter,
om inte lappen?
9. — En lappbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
