Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
blevo våra händer helgade, så vi kunde bygga
oss en kyrka, vi som eljest knappast bygga ett
boningshus... Och när vi fingo klockan, den
klocka, som nu ej får ljuda — av älskad kung
— minns ni det? Minns ni hur vi förde Guds
tunga på slädar genom obygd, där ingen fot ä nnu
satt spår? — — — Hundra gånger sjönk den
ned i dymark, hundra gånger darrade myren för
att sluka den; den lede ville oss ont — förstås.
Men då som många gånger förr föll hans ondska
till stoft inför Guds härlighet och makt.
Så klang klockan äntligen en pingstaftons
kväll, klang, så ljudet gick vitt — vitt över all
mark, klang så ljudligt att fjällets barn hörde
den, klang, så att alla vi fattiga häruppe gräto
i rikedom oc h lycka.
Femtio år har gått sen dess; ny tid kräver
ny kyrka, säges det. Så må den nya tiden glädjas
åt den nya kyrkan; jag kan det ej. Den har
kommit hitupp halvbyggd av lejda händer, är
färdigbyggd av lejda händer; ingen har sjungit
in stockarna eller bräderna,. ingen har bett för
den; den är ett människornas dussinhus, ej ett
Guds hus. Man säger den är ljus och fager:
för mig är den mörk och ful, ja, så mörk att
jag inte ser Gud därinne. Därför, vänner, predikar jag hä r. Må Guds nåd nu och i all evighet
följa oss och vårt arbete, måtte vår tro bli som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
