Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
översikt.
kvkm vatten. I judiciellt hanseende ar lBnet indelat i 5
domsagor med 16 tingslag; i administrativt i 5 fögderier
med 22 landsfiskalsdistrikt. L&net räknar endast 28
kommuner, varav 24 egentliga landskommuner och 4 stader.
Inom landakommunerna äro urskilda 6 municipalsamhälle^
I kyrkligt hänseende hör länet till Lule& stift och omfattar
25 pastorat, fördelade på 4 kontrakt.
Geologi. Inom större delar av lBnet täckes
berggrunden av mer eller mindre maktiga, lösa avlagringar, så
att över vidsträckta områden endast undantagsvis det fasta
berget kommer i dagen. Dock ar det dess beskaffenhet,
som ger upphov till de stora dragen av områdets
topografi och naturförhållanden i allmänhet.
Berggrund. Av de äldre geologiska formationerna ar det
tré, som äro företrädda: urberget, som intager den
över-vagande delen av länet, de prekambriska formationerna,
som företrädesvis intaga de nögre partierna av fjällen, samt
siluren, som dels med en smalare zon begr&nsar
fjällkedjan mot öster, dels i metamorfoserat skick har större
utbredning i väster på gränstrakterna mot Norge.
Urbergsområdet, som uppbygger hela östra och
mellersta delarna av länet och når tram ett gott stvcke in på
de stora sjökedjornas zon, har en myeket växlande
sammansättning. De äldsta del urna, gnejser och gnejsgraniter,
förekomma mest inom 4 skilda områden: kustlandet kring
Piteå och Luleå, området mellan Kalix och Torne älvar
upp till Tärendö och Pajala, Karesuando sorken i
Lappmarken samt området mellan Arjeplog, Kvikkjokk och
Jokkmokk. Den egentliga lapplandska centralplatån med
angränsande delar av Norrbotten uppbygges av graniter
och syeniter ävensom finkorniga gnejser av yngre datum
an de förut omnämnda samt inrymmer bl. a.
Gällivaremal-merna. Gabbrobergarter, stundom rika på apatit, förekomma
såväl i kusttrakten som längre in. Bland dessa må nämnas
de, som uppträda i Dundret invid Gällivare. I
Arvidsjaur-trakten samt å myrplatån mellan Torne och Lule älvars
övre lopp ha porfyrbergarter med tillhörande tuffer en stor
utbredning. Mest kända äro de porfyrer, som omgiva
Kirunamal merna. I anslutning till dessa bergarter
förekomma även .sedimentära serier, som pläga raknäs till det
yngre urberget. De viktigaste av dessa äro Haukiserien
via Kiruna, PajalafBltet vid föreningen av Torne och
Muonio älvar samt ett par skifferkomplexer i Torne- och
Kalixälvarnas kustområden. Inom dessa yngre
sedimentserier finnas mest skiffrar med konglomerat, sandstenar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
