Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 översikt.
lågfjällsområdet pl gränsen mot Norge, ofta invid själva
gränsen, vilken i allmänhet &r dragen över v at ten (Maren
mellan. Östersjön och Atlanten. Här, inom köliskiffrarnas
område, uppträda strax Öster om vattendelaren stora sjöar.
Särskilt framträdande äro dessa i Stora Lule älvs och
Pite älvs dalar; här m& endast nämnas Sitasjaure,
Västen-jaure och Virijaure samt Pieskeiaure. Längre österut
fenomlöpa floderna högfjällen, vanligen i smalare
genom-rottsdalar, vilka dock ofta intagas av högst ett par km
breda sjöar. End» undantaget är Tometräsk, vilken sjö
har en bredd av nära en mil inom högfjällsområdet. Dessa
genombrottsdalar, där älven, kommande från ett område
av lägre medelhöjd, bryter sig igenom ett htfgfjällsparti,
förklaras därav att skillnaden mellan lågfjällen i väster
och högfjällsområdet i genombrottszonen först uppkommit
under erosionsförloppet. Når bergskedjan först uppstod, låg
dess högsta del över vattendelaren, terrängen vid riksgränsen
alltså högre än de nuvarande högfjällen. Älvarna
utbildades ungefär i samma banor som nu, men deras dalar
lågo betydligt högre över havsytan. Beskaffenheten av de
bergarter, som uppbygga de högsta bergen, ger vid handen,
att de varit täckta av mycket mäktiga lager, som bortförts
av floderna under tidens lopp. I de västliga
bergstrakterna, där bergarterna lätt förstördes av vittring och
flod-erosion, blev terrängen snart neddenuderad, dalarna blevo
breda, höjderna reducerades. Men inom högfjällsområdet
måste floderna koncentrera sin erosionskraft. på att skära
ned en smalare fåra; bergpartierna på sidorna blevo
därför mindre angripna — ja i många fall orkade ei floderna
med sitt arbete och deras jämna lopp avbröts. De
vatten-fattigare tvingades, där i öster särdeles motståndskraftiga
bergarter förefunnos, att vända om och avrinna åt väster
till en vattenrikare sidoälv. Sådana retroverserade
floder eller sjöar finnas i hundratal i våra västra
fjälltrakter. Här må blott nämnas Taallujärvi (Talnjärvi) öster
om Torneträsk, Satisjaure nordöst om St. Sjöfallet samt de
många floddalar, som från Sarekfjällen rinna ned till
Virijaure och Vastenjaure.
Längre österut, strax innan fjällområdet tager slut,
uppträda i de flesta floddalar stora orh djupa sjöar, på grund
av sitt läge i förhållande till fiällen vanligen benämnda
s-andsjöar. De ha ofta betydande djup. Så når Hornavan,
Sveriges djupaste sjö, 221 m djup, Torneträsk 164 m,
Saggat 83 m. De äro huvudsakligen bildade genom isens
erosion, under det att de närmast österut följande sjöarna,
vilka i allmänhet endast ha ett djup av £0—30 m, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
