Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
di översikt.
ningom Överbringar bestämmanderätten Över gruvorna i
statens händer.
Under tidernas lopp har en ny »lappmarksgrans»
uppkommit. Förut har framhållits, huru under 1800-talet ae
bördiga fjälldalarna lockade nybyggare. Från södra
lappmarken ’&ro kända fall, då en ensam bonde gav sig i våg
flera dagsmarscher från »översta byn» i hans floddal t. ex.
»11 mil ratt in i vita Qället, rått upp ibland björnar och allt
otyg». Sökte man, skulle man säkert finna liknande fall
från Norrbottens lappmark också bevarade i tradition och
arkiv. Det &r nämligen så, att bördig mark träffas först
mycket högt upp i fjälldalarna, varfOr den västra delen av
skogsregionen, där denna bördighet saknas, blir rBtt otjänlig
till odlingsmark. Den har därför också förblivit i hög grad
människofattig, fast ej alldeles tom. Denna bebyggelse
åsamkade emellertid lapparna en del olagenheter, nåde i
fjälldalarna och i skogen. Nybyggarnas slagna myrängshö,
som ei kunde köras hem annat än om vintern den ibland
en mil och mera långa vBgen till gården, blev kanske den
svåraste tvistekällan. Renarna tyckte naturligtvis om
stackarna och höllo till godo, när hjordarna drogo förbi.
Lapparna hade ofta svårt att hindra dem, och viljan var kanske
inte alltid så vaken, den heller. Slutligen ha bestämmelser
utfärdats, som stadga ersättningsskyldighet från lapparnas
sida blott för den händelse, att höet varit på visst, sätt
skyddat med gärdsel. Men ej nog härmed. På många håll
ansågs, att de trakter av lappmarken, som icke kunde anses
lämpa sig väl för odling, borde helt reserveras åt lapparna. Nu
funnos visserligen å sådana åsyftade trakter åtskilliga
lägenheter upptagna, men det var många, som ansågo, att detta
huvudsakligen vittnade om innehavarnes oförstånd att ej
hellre bosätta sig på längre mot söder eller öster belägna
trakter. Så tillkom då den s. k. odlingsgränsen genom
flera förordningar på 1860- och 70-talen. Ovanom denna gräns
skulle inga nybyggesanläggningar vidare få göras. Gränsen
kom att gå ungeiar i samma sträckning som den faktiska
barrskogsgränsen. Att på detta sätt den svenska
nybyggeskulturen blivit hindrad i trakter, där den eljest kunnat gå
framåt, är nog sannolikt, men alldeles oförnekligt är å
andra sidan, att lapparna fått skydd mot en utveckling,
vilken, långt driven, nog till sist kunnat göra dem väsentligt
avbräck. Mycket kan nog tvistas om odlingsgränsen, men
man har ej rätt att rikta ett radikalt klander mot
myndigheternas åtgärder i denna fråga- Ideellt ha de ju haft
ett av alla godtaget värde — skydd åt ett svagare folks
ekonomiska intressen. Praktiskt na de den förmånen, ntt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
