Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Tur 10. Kalixfors -Kebnekaise.
stationen till toppen av Stonylen har man att Övervinna en absolut
höjdskillnad av S10 m, från Helagsrtationen till högsta toppen av
Helagsfjället endast 763 m. och från Åre station till toppen av
An-skutan 1,0*1 m.
Att observera. Den, som icke ämnar sig npp på liOgsta toppen,
erinras om, delt att Kebnetjåkko (Utflykt 1) eibjnder en
utomordentlig anblick av O Kebuekaiseoinrådet, delt att Tarfalavagges
övre parti (Utflykt 2) uppvisar den högsta alpina skönhet, som väl
finnes att skåda i Lappland, delt att en vandring över
Kebne-tjåkkoplatàn med nedntigning till och vandring över Storjökeln till
övre Tarfalavagge (endast under omdömesgill och säker ledning)
är vida mer omväxlande och ur allsidig synpunkt mer lönande
än en bestigning av högsta toppen.
I. Bestigningen av hSgsta toppen.
a) Den vanliga leden över Vierramvare.
Bestigningen av Kebnekaises högsta topp möter under goda
väderleksförhållanden och om man i sällskap med tillsyningsmannen i stugan,
vilken tjänstgör som förare, följer den här nedan något utförligare
skildrade leden, inga som helst svårigheter, vare ot, med undantag av
Kebnetjåkko och Tuolpagorni, undra spetsar, såsom Raskasatjåkko,
måste avrådas andra personer än sådana, som äro förtrogna med
den alpina idrotten. Intresserade och skickliga alpinister ha i
Kebnekaise en mängd fängslande klättringar att pröva, t. ex. den
svåra väggen från Kebnekitteln npp i sänkan direkt mot toppen
(jämför sid. 161) eller bestigandet av de höga toppar, som resa sig
på Kaskasatjåkkokammens fortlöpning mot SV.
Däremot är bestigningen tröttsam, och nedstigningen är på sätt
och vis ännu mer påkostande. En fjällvan turist använder under
normala bestigningsförliållanden 5—8 tim. upp och 3—5 tim. ned.
De härnedan angivna tiderna — som naturligtvis endast äro
ungefärliga, då olika hestigare använd < betydligt olika tider — gälla en
bestigning, som tages med mycket lugn ocli ro, ntan någon som
helst forcering ocli med behövliga raster inräknade, bl. a. en timme
vid röset mellan Vierramvare och Kebnekaises topp. Ges det
tillfälle att i större utsträckning gå uppför och särskilt rutscha nedför
snöfält och vill man raska på, kan man ntan större ansträngning
nedtiringa tiden med både en och två timmar eller mera. varje
försök till bestigning av högsta toppen utan förare måBte avriUlas
med undantag för mycket fjallvaua personer med rika erfarenheter
från fjällivet 0"h fjällbesngnin ar, enär under den långa fäTden
oväder, som stundom hastigt bryta lös med stor våldsamhet i dessa
vindexponerade och i ög>. belägna fjällsidor, kunna ställa beBtigarna
inför vanskliga situationer.
Man bör från stugan medtaga bränsle och proviant till de
kaffe- cl It må tidsraster, som böra hallas i sänkan mellan Vierramvare
orh Kebnekaises högsta topp både före ocli efter bestigningen. Här
kan ryggsäcken lämpligen lämnas, förankrad av någon störresten
för den li indelse lilåst skulle uppstå.
Utrustning. En bes’igning av Kebnekaise påfordrar icke någon
särskild beklädnad utöver den för längre fjällfärder nödvändiga.
Framför allt ordentliga skodon — påfrestningen å dessa kan nnder
den dagslånga turen vara betydande — samt varma kläder, då starka
temperaturväxlingar till följd av dimma eller moln ofta förekomma
och temperaturen på toppen sommartid är avsevärt lägre än vid
foten. Isyxa är icke nödvändig, men man kan få nytta av den på
den översta iskalotten, det enda ställe, där man går över is.
Nödvändiga äro en skarpskodd, stark stav (helst en lätt bambustav)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
