Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Tur 10. Kalixfors -Kebnekaise.
50 min. Från sjön går man i S lig riktning mot issadeln mellan
Kebnekaiseväggen (till h) och den X klippön (v), över tämligen
jämn jökelyta (kartan änger här icke tillvaron av en jökel). Gå
ej för långt v, då jökeln där är mycket sprickig och ej heller för
nära klippväggen h. Underbar utsikt v ned mot Tarfalasjön och
den väldiga Kaskasasydjökeln. Efter omkr ’/t tim. från den svarta
qön når man ovannämnda issadel, varefter man följer högsta
kanten i sänkan rätt mot den lf klippön» kamm.
Bestigningen är ganBka lätt och tager omkr. 30—40 min. Den
sker hela tiden utmed den översta kammen med undantag av det
ställe, där kammen bildar en liten, spetsartad förhöjning och där
det är lättare att kring förhöjningen gå till v. Som en fWjd av
toppens centrala läge mitt mellan Kebnetjåkko, Kebnekaise och
Kaskasatjåkko är utsikten både intressant och instruktiv samt
synnerligen praktfull, i all synnerhet mot Tarfalasjön, som man aer
ligga omedelbart i djupet, och särskilt över de kring klippön
flytande jöklarna. Ännu vackrare blir utsikten över Tarfalasjön, om
man från det stora, vitt synliga stenröset på toppen går något ner
p& kammen O-ut. Nedstigningen sker utmed samma led som
uppstigningen.
Om tiden tillåter, bör man även bestiga den S klippön, men
denna rekommenderas endast för vana bergbesti*gare. Man styr
kursen över Isfallsjökeln mot den sänka i isen, som ligger mellan den
S klippön (till v) och Kebnekaiseväggen (h). Uppstigningen sker
utmed en ibland mycket smal, men fättgångeu klippegg — man håller
sig så gott som hela tiden allra överst pa kammen, alldenstund
klippväggarna flerstädes stupa svindlande brant åt båda hållen. Omkr. 20 m
unaer toppen stupar kammen lodrätt, varför densamma här måste
bestigas genom en kringgående klättring åt h (utmed v sidan
omöjligt att taga sig upp). Efter en klättring av 2—3 m, som är svår
och kräver sinnesnärvaro, följer den helt lätta uppstigningen till
toppen. Från jökelstranden till toppen omkr. 30—40 mm.
Man fortsätter nedför Storjökeln i O-lig riktning (försiktighet,
ty ibland oerhörda sprickor), håller sig tämligen nära
Kenne-tjåkkosluttningen och går antingen över Kebnetjåkkos O-sida eller
genom Tarfaladalen till Kebnekaisestugan. (G. Ad. Baumàsh.)
4. Kaskas||tjåkko. Kebnekaisemassivet» nast högsta
topp, 2,076 m, tillrådes endast vana ijällbestigare. Högst
lönande.
Bestigningen sker lättast genom Tarfaladalen,
åtminstone på vintern, då man kan löpa skidor ända till långt
upp på Kaskasajökeln. Från stugan till toppen är den
horisontala längden omkring 10 km och den vertikala
stigningen omkring 1,400 m. Löpningen genom den trånga
Tarfaladalen förbi Kebnekaisemassivet väldiga jökeltungor
och isfall är av stort intresse Sedan man passerat aen
i dalens övre ända belägna lilla Tarfalajaure med dess
imponerande, lodräta jökelstrand, börjar den egentliga
bestigningen vid Kaskasajökeln, som ligger i sänkan mellan
Kaskasatjåkko och Tarfalatjåkko. Man bör följa jökelns
östra kant upp till jökelpasset, som ligger på omkring
1,750 m höjd. Stegjärn och isyxa torde i regeln erfordras,
då jökeldalens övre del är mycket brant. Därifrån tar man
av till vänster och klättrar upp för den kam, som stupar
brant nedåt mot söder. Största försiktighet är av nOaen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
