Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 Tur la. St. S|Sfaltet—Vastenjaure—Kvikkjokk.
omkr. 20 km Fjällåsens järnvägsstation {sid. 71).
Genom förmedling av S. T. F:s ombud i Fjällåsen,
stationsföreståndare Axel Eriksson ordnar man, att båten återföres
till KatUlakuoika.
Tur 12. Stora SJÖfallet-Vasten- och
Virijaure— Staloluokta—Tarradalen—Kvikkjokk.
Bodd över sjöarna Kårtjejaur©, Snorvajaure, Vuoksajaure,
Ale-mtiajaure. Luoktanjarkajaure samt Västen- och Virijaure. Kartor
sid. 177, 189, 191 och 196.
Kartblad: 13 Stora Sjöfallet, 8 Kebnekaise, 7 Akka, 12 Sulitälma
och 1» Staika. Kartor sid. 177, 180, 188, 191 och 196.
Högst lönande, rätt besvärlig och sträckvis ansträngande
långtur (omkr. 200 km) på minst 8 färddagar genom avlägset liggande,
av turisttrafiken hittills ganska sällan berörda källtrakter.
Tillrådes endast erfarna fjällvandrare, icke utan förare. Omkring 90
km eller mera tillryggalägga» i roddbåt. Den, som startar från
Saltoluokta, måste t god tid beställa förare (jämför sid. 116).
Knappast någon av de långa fjällfärderna i Lappland torde
skänka så Btort utbyte som denna tur — i varje fall har den endast
en medtävlare, leden Kvikkjokk—Kebnekaisestugan—Abisko. Allt
vad som framstår som typiskt av vad Lappland har att uppvisa
och alla de erfarenheter, man får vara med om under
fjällvandringar i Lappland, komma här i rikt mått vandraren till del. Man
får pröva pl olika färdsätt — motorbåt och rodd, vandringar,
klättringar och vadningar — får göra bekantskap icke allenast med
Stora Sjöfallet, utan även med andra tilltalande vattenfall, uppleva
vandringslivets intressanta ögonblickssituationer, övernatta l såväl
S. T. Fis kåtor som lapparnas egna, man får skåda några av de
yppersta högfjällstavlor, Lappland äger, inbjudes till bestigning av
högfjäll av rang, sådana som Akka, och slutligen — vad som för
mangen kanske framstår som det förnämsta: man träffar verkliga,
stora, av civilisationen relativt oberörda lappläger med talrika
familjer och renhjordar. Och utsikterna till äventyr av olika »lag,
som mången förenar med själva begreppet vildmarksliv, kunna
vara stora.
Så långt in i högfjällsvärlden som till Stora Sjöfallshyddan
kommer man bekv&mt utan särskild utrustning. Men för den
fortsatta färden härifrån utmed sjökedjan V-ut är man hänvisad att
taga kvarter hos lapparna i de många lappläger, »om finna» särskilt
i det V området, eller ock att medföra tält eller sovsäckar (finnas
att låna vid Saltoluokta). Att medföra tält denna långa led är
emellertid en vidlyftig sak och icke absolut nödvändigt. Vandraren får
dock vara beredd på att icke alltid påträffa lapplägret! såsom han
beräknat, då derå» befintlighet och läge är beroende av var de
bästa renbetena äro tillfinnandes.
Att uppgöra ett allmänt gällande förslag till dagsindelning för
färden är ganska svårt, då nattkvarteren kunna bero på var man
träffar lapplägren. Men vanligen kan man nog räkna med följande
nattkvarter såsom ungefär lämpliga: l:a dogm: S.T.F:8
Vakkotavare-kdta, 2:a d.: lappläger vid Vaisaluokta eller Svaltjqjaure, 3:e dj
lappläger vid Kutjaure, ti A: lappläger vid Vattenjaureluepen, B:e d.: lapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
