Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904 Tur 14. Kvikkjokk—Sulltllma.
till grå ton i skiftande nyanser (de som upptaga slamförande
jökelälvar). De vidaste vattnen äro Luleälvs källsjöar Virijaure ocli
Vastenjaure i N samt Pite älvs källsjö PieBkeianre i S.
Önskar man på en annan väg återvända till Varvekhyddan, bör
man mellan svenska Sulitälma och Lullevare finna väg ned till dalen X
om sistnämnda fjäll samt vidare mot O melan Kasak och Unna
Kasak, där terrängen visserligen är något stenig men i det hela dock
kan betecknas som god. Någon vid utsikt över landskapet har
man icke här. Mellan Lullevare och Un.ria Kasak är jökeln för brant
för att medge en nedstigning mot O.. Även O om Unna Kasak är
lutningen av snöfälten så stark, att nedstigningen är farlig.
Vill man ta vägen till Pieskejaure, bör man söka sig ut på
Sala-jekna frdn Kaskavare (jfr. D). Möjlighet finnes till en lång
rutsch-ning i ett snöfält från svenska Sulitälmss sydsida ned mot sänkan
N om Kaskavares topp. Den är dock icke alldeles ofarlig till följd
av den starka lutningen och måste undvikaB, om snöytan är hård.
(J. Westman.)
För bestigningar av toppar inom norskt område, såsom
Störstetoppen eller Vardetoppen, samt för vandringar i Sulitälmaområdet
kunna förare erhållas i Furulund efter hänvändelse i god tid till
S. T. F:s ombud, kontorschefen WlLii. Sjöstedt, adr. Sulitälma
gruber.
2. Högsta toppen av Sulitälma (1,914 m; på
Westmans karta »Störstetoppen», på norska kartan utan
namn) bestiges med förare (20—25 kr.) utan svårighet från
Furulund. Man bör anslå 16 tim.: 61/» tim till toppen, 4
tim. ned och 5’/> till raster. Proviant samt stegjärn och
lina medföras.
Från Furulund går man över Ny Sulitälma och över
fjällmarken i rätt V-lig riktning, till dess (efter omkr. 4 tim.) isvandringen
begynner. Här påtagas stegjärnen och repet. Brant stigning
uppför den sprickiga jökeln mellan de brant stupande fjällsidorna
av Vaknatjåkko (1,700 m) i S och Stortoppen (1,830 m) i N. De
metersbreda, mycket djupa jökelsprickorna kräva stor försiktighet. Denna
jökel är lättast att passera i juli och förBta hälften av augnsti.
Senare bliva jökelspnckorna större och större, vilket lielt och hållet
kan omöjliggöra uppstigningen. Då jökelns högsta rand har nåtts,
ser man i en vid cirkel resa sig 6—7 av SulitäTmatopparna,
varierande i höid från 1,200 till 1,900 m, i de underligaste formationer
och inneslutande mellan sig ett mycket stort, av firnsnö täckt
isfält. Över denna snöslätt har mau en, särskilt i stark
solstrålning, ganska besvärlig vandring på två timmar i ungefär
ONO-lig riktning. Man går uppför den branta jökelsluttningen mellan
norska kartans toppar 1,787 och 1,914 m till foten av den kamm,
som från högsta toppen löper fram mot NV i riktning mot kartans
topp 1,787. Denna kamm följer man i SO-lig riktning.
Uppstigningen är helt lätt och tager omkr. 1 tim. till stenröset. Utsikten
från toppen är utomordentligt omfattande och storslaget vacker.
At alla li åll resa sig otaliga toppar mot horisonten. Långt borta
i NV skönjes Lofotväggen teckna sig skarpt mot horisonten, och på
Saltenßord synas med obeväpnat öga ångbåtar och seglare.
Kvikk-jokkfjällen förefalla att ligga helt nära. (Wilh. Sjöstedt).
8. Vardetoppen (1,722 m) är den från Furulund lättast åtkomliga
av de högre topparna. Den bestiges utan minsta svårigheter (ingen
jökelvandring) med förare på omkr. 8 tim. (fram och åter) och
erbjuder en oförliknelig anblick av den ståtligaste högfjällstavla
med en mängd jöklar av olika typer glimmande i alla riktningar.
I NV och V en praktutsikt över Saltenfjord och Lofoten. Turen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
