Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
granklädda och temligen låga, erbjuda just ingen synnerligt skön
anblick. Från Gullholmen, der nattlägret togs, rodde vi dagen
derpå till den stora sjöns slut, der vid Afvaviken (samma
Hieracium som vid Kaskar, jemte boreale, förekom ock här) vi
stego i land och började den 2 mils långa vandringen till
Arfvidsjaur. Vi hade nu återkommit till dessa så ökända
Lappmarksskogar, der tallarna, brände, glest spira upp än ur kulligt
sandig jordmån, än ur enformigt vidsträckta myrtrakter. En
krokigt formad sjö öfverfors på usla båtar; här anmärktes först
Nymphæa alba. Midt inne i skogen ligger på ett afröjdt
ställe och mellan 4 sjöar det täcka Arfvidsjaur med sin vackra
kyrka; från fönstren synas de sista fjellen med sina ännu
något kala hjessor, annars idel skog. Regn och storm hindrade
från vidsträcktare utvandringar. Rumex aquaticus! stod här
ymnig och gigantisk vid sjöstränderna; Salix canescens, en
storväxt Carex ampullacea (dock långt skiljd från bullata),
en mängd former af Salices, synnerligast Lapponum, stodo vid
qvarnen; i åkrarne: Lamium amplexicaule (förut ej sedd
längre än till Ångermanland), och vid husen: Artemisia vulgaris
(ej anmärkt högre upp än vid Lycksele).
Från den ena byen förflyttade vi oss sedermera till den
andra på dagsmarscher, vanligen af 2 mils längd (från
Arjeploug lill Arfvidsjaur är 81/2 mil och derifrån till Skellefteå
151/2 mil). De gingo nästan alla genom enformiga skogar eller
ödsliga myrer; samma karakter var utpreglad hos dem alla,
och föga intresse skulle det derföre medföra att vidröra hvar
och en särskildt. Vegetationen består i dessa skogar nästan ensamt
af Vaccinium och Rubus Chumæmorus, samt flera Carices och
Salix livida; i sjöarne ligga Nuphar (intermedium!) och
Potamogeton natans, och kärren lysa röda af Drosera, Juncus
stygius och Sphaguum. Men på de behagligare och öppna
ställen hafva menniskorna allt mer och mer slagit upp sina
boningar, i hvilka trefnad och välmåga nu äro väl hemmastadde.
Vid Aborreträsk insamlades former af Salix canesceus;
Selinnm palustre, Lysimachia thyrsiflora, Erysimum
cheiranthoides (ny för Lappland!), Galium infestum och Polygonum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
