- Project Runeberg -  Lille Lapp-Natti och hans fostersystrar /
26

(1912) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Hilma af Klint
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borta. Det lilla hål, genom vilket den krupit ut,
var alltför väl synligt. Ester blev så bedrövad.
Hon grät bittra tårar över den lilla skyddslingen,
som så hastigt hade övergivit henne. Men på kväl-
len, när hon kom dragande med Anna-Lisa i dock-
vagnen för att föra henne »hem? till slottet, vad får
hon se, om ej råttan, som helt förnöjd satt i »>djur-
gården> och lugnt gnagde på en ostbit, medan hon
såg så klokt och menande på Ester, som om hon
sagt: »>Du har väl ingenting emot, att jag rör på
mig lite ibland och ser mig om i världen; en råtta
är en råtta, och man kan inte begära orimligheter.>

Ester blev så glad, att hon sprang fram och skrek
till så högt, att en vanlig, människoskygg råtta
nog hade flytt med detsamma och sedan haft ont
av sin förskräckelse i hela sitt liv, men den här
lilla visste inte av vad fruktan ville säga, helst in-
för en så rar liten varelse som Ester. Råttan släppte
bara ostbiten för att nätt och fint gnaga ett par tag
på en sockerbit, som den sparat till efterrätt åt sig.
Sedan den doppat sin lilla fina nos i ett dockfat
med mjölk, stökade den om lite i det hål, som den
så vackert hade grävt under slottet, och så kröp
den ner och slog sig till ro för natten. Sedan dess
hade den lilla råttan frivilligt sitt bo i Esters djur-
gård och var henne till mycken glädje och trevnad.
Och ändå trevligare blev det inom kort, ty en vac-
ker dag kom Nicka springande med något i sitt
förkläde och ropade:

>Vet du, Ester, jag har hiltat på något.»

För Ester var det alltid gruvligt uppiggande att
höra Nickas: >»jag har hittat på något”, ty Nicka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:51:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lappnatti/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free