Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE KAPITLET.
Niecka »hittar på» något igen.
m kvällarna, sedan Natti somnat, brukade
Zulamit komma in till småflickorna för att
sitta och prata en stund. >Mita>, såsom Zulamit
vanligen kallades av barnen, hade en så vacker
klang i rösten; det var som en saga bara att höra
ljudet av den, och vilka historier hon kunde tala
om!
Hon beskrev, huru hon hade vaktat de stora
renhjordarna, ensam långt uppe i snöfjällen, huru
snömoln kommit över henne, vita och tjocka som
bomull, huru hon inte kunnat undkomma dem, inte
haft annan råd än att draga huvan över ögonen,
sätta skidstaven rätt upp bredvid sig i snön och så
lägga sig ner och låta sig nedsnöas. Hon hade belt
Gud väcka och hjälpa sig ut ur drivorna, då snön
föll över henne så tätt, så tätt och det blev tungt
och mörkt och varmt runt om henne, ty snön sky-
ler och täcker så noga. När morgonen kom, satte
hon staven i rörelse, vände och vred på den i den
mjuka snön, och så fick hon omsider ett hål, stort
nog att krypa upp igenom. När hon så fick skidorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
