Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på högertömmen för att få in Lenta på en väg, som
hon inte tyckte vara någon väg alls, och genom en
gärdesgård av besynnerliga pålar och tillställningar,
hade verkligen retat henne. Den uppkörsväg, hon
nu i många år varit van att följa, ämnade hon icke
övergiva. Hon fnyste harmset åt blotta tanken på
sådana dumheter, då hon knyckande på huvudet
och frigjord från seldonen med korta steg vandrade
in i stallet.
Det tvåfotade sällskapet begav sig emellertid till
Sotafors, där utom ett ståtligt kaffebord med blom-
mor och tårta åtskilliga >nyheter> väntade dem.
Valter hade slöjdat och målat tre små stolar och
ett riktigt litet bord, som stod framför fönstret, vil-
ket mamma hade försett med gardiner. Aftonsolen
sken så >»riktigt> in därigenom, som om den tyckt,
att det var ett fullständigt palats. Och lika glatt
och festligt lyste solen in genom det lilla skröpliga
skjul, där Valters bägge kaniner uppehöllo sig.
Dessa hade väl flickorna sett förut, den vita och
den silvergrå. Men vad som var nytt för dem, det
var sex stycken de sötaste små kaninungar, som
skuttade omkring, runda och mjuka som bollar.
De satte sig på bakbenen och åto kälblad, som
flickorna aldrig tröttnade att lämna dem.
Valter hade också en tupp, som kunde gala, och
de näpna vita hönsen med röda kammar kacklade
så riktigt, och tänk, de värpte! Valter skulle ser-
vera färska ägg till kvällen, ägg från hans egna höns.
Jorden, som varit så svart och stygg på våren,
när potatisen sattes ner i den, var nu högst förändrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
