Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ögat. Jag skulle aldrig ha talat om det för
dig, Ester; men Nicka påstod en gång, att ni bägge
kunna bedja till Gud om saker och få vad ni än
be om. Nicka tror jag knappast får det, för hon
är så slamsig; men du kanske?»
Valter lät tveksam och förlägen. Han stod med
ena foten på brädhögen och skrapade med fingrarna
mossan från stenarna där bredvid.
»Jo, det får jag”, sade Ester och såg upp på
honom, tillitsfullt och försäkrande.
»Du talade om det en gång, som hade det varit
något särskilt; den dagen då stugan blev färdig
och det brann i spisen första gången -— du minns.”
Ester såg begrundande ut.
»Det är nog många gånger; jag vet inte vilken
av dem. Ack ja, jag minns, det var om lövkojan
på källarbacken. Ja, det var ju bara så”, fortsatte
hon enkelt, >»att Blomkvist höll på att sätta ut
plantor ur drivbänken. Jag ville så gärna ha ett
litet land och lite egna plantor att sköta, men jag
fick inte för tant Mari, förstås, och inte ville Blom-
kvist, att vi skulle skräpa ner i trädgården med
våra land, för inte skulle vi ha tålamod med dem,
sade han. Ja, så stod jag bredvid och såg på, hur
han tog opp plantor och hur han kastade bort gräs,
som satt fast vid dem. Små blomplantor, som voro
fina som trådar i roten, kastade han också bort.
En sådan planta — det var en lövkoja — bad jag
alt få ta och plantera, och han sade, att det kunde
jag ju göra; men han bara skrattade och sade, alt
hans sättpinne skulle nog växa lika bra som den!
Men jag tog plantan, och på källarbacken på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
