Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga, hur den skulle kunna bli riktigt levande;
"men då blir den det ändå, och ögat blir nog bra
också, för jag har bett Gud och bett att Valter skall
få ha valpen också för faster, och då får han väl?!»
Ester såg så bedjande och tillika tillitsfull ut.
Faster mulnade.
»Är del den där hundvalpen, som Valter bråkat
om? Vi ha två hundar förut, och den där sortens
hundar äro så åbäkiga och stora, det har jag sagt
Valter. Han brukar inte käxa sig till något eller
skicka andra att be för sig.»
>Nej då, faster, men han har ju bett att jag skulle
be Gud om det, och det har jag gjort, så att jag
vet ju att han får valpen, bara faster får veta om det.»
»Har han bett dig be Gud om denna sak?» frå-
gade fastern och reste sig upp medan hennes ansikte
förändrade uttryck. »Gud välsigne gossen! Hans
eller din bön skall bli hörd! I dag på födelsedagen
skall han få valpen.»
Om det varit Nicka, skulle hon vid detta gläd-
jande bud ha stormat fram och kramat sin faster
i jublande tack, men Ester stod stilla, medan hela
hennes ansikte blev förklarat av lycka.
» Vill nu faster ge mig aseptinflaskan», sade hon
helt oväntat. Med den i handen sprang hon ner
till Sotafors, varifrån hon såg rök uppstiga genom
skorstenen. [
Valter och Nicka kommo nerifrån bäcken med
en spann vatten mellan sig.
Nicka hade ledsnat på sina ensamma drömmar
där nere och gått upp till stugan. Där hade hon
funnit Valter ruvande över det bedrövliga lilla krä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
