Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 130 —
tar den inga höns, för den får mat ändå. När den
är vild, tar den ju både höns och ägg, har jag läst
i naturläran. >
»Ja, han är svår på hare också>, inföll Botilla
förnumstigt.
»Ja, det bryr Ester sig inte om>, knotade Nicka,
som ej kunde glömma sin missräkning med ekor-
ren. »Hon skulle nog vilja släppa ut alla rävar i
världen, för alt de skulle få bita ihjäl så många
harar och höns, som en människa kunde tänka ut.>
»Nicka då!» sade Ester med ögonen fulla av tå-
rar. »Jag tycker ju så mycket om ekorrarna. De
hoppa omkring i träden och äta nötter och gran-
kottar och äro så glada som fåglar och göra ju in-
tet ont, och jag vill inte göra dem ledsna. Det är
synd om rävarna också, ty inte förstå väl de, att
de inte få äta opp hararna och hönsen. Men när
de göra så mycken skada, så är det ju bra att de
få dö eller bli tama och snälla, bara man inte pi-
nar dem och inte skrämmer dem, för det är det,
som är så förfärligt.> |
»Ja, bästa du, bråka inte om det där längre nw,
sade Eva. >»Barnen här skola väl komma in och
få allt det där, som vi samlat åt dem.>
»Ni skola inte gå er väg än. Vi ha så mycket
åt er därinne, som ni skola få för rakt ingen-
ting. Ni skola bli något till förvånade — tänk, när
den där lustige lille Mårten får gunghästen!” sade
Nicka.
»Vet Botilla>, avbröt Ester och började gå bred-
vid den lilla halta flickan, >att när vi kommo hem
från er, fingo vi komma in till mamma, och vi ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
