Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
==
annat än några potäter och salt, förstås. Och inte
ville det våta riset brinna, och Mårten vaknade
och skrek och ville ha något varmt i sig. Då ville
benen vika sig under mig. Jag orkade rakt inte
med att leva längre, och jag la” mig ner, så lång jag
var, bredvid spisen och grät, som om jag varit piskad.
Då sa far där borta från sängen: ”Du gör synd,
barn, Bed Gud, så hjälper han dig bära nöden.
Kom ihåg, att när nöden är som störst, är hjälpen
närmast. Jag vart bara arg på far och snäste
åt honom, så att han teg; men så på middagen kom
hjälpen.
Jag var ilsken på Mårten också, som rände i väg
ut i snön. Men det var nog bara bra det med,
för annars hade ni nog aldrig kommit in i stugan
och fått se hur vi hade det.>
»O nej, aldrig — inte hade vi tänkt på stugan.
Vi sutto och talade om sagor och björnar och tom-
tar, och vi trodde först att Mårten var en tomte-
gubbe>, sade Nicka.
»Tänk, om han inte kommit ut på vägen! Då
hade vi ju aldrig blivit bekanta», inföll Ester blygt
och tog Botillas hand, som denna viljelös och för-
lägen lät henne behålla.
Inne i den stora, ljusa och varma folkstugan
bredvid köket blevo Jens och Botilla undfägnade
med skön, varm mat samt kaffe och färska bullar.
Flickorna voro med därinne och sågo med hänfö-
relse, ’ huru väl maten syntes smaka deras gäster.
»Det är alldeles som när jorden är mycket torr
och törstig i blomkrukorna och dricker vattnet så
fort, så fort, när jag häller ner det>, sade Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
