Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
hon alldeles oförmodat kommit på den tanken att
själv befria sig från Lina, vilken verkligen, i häpen-
heten över att hennes rafflande nyhet skulle upp-
tagas så ogunstigt, med ett hånskratt begav sig ut.
Nicka satt i sängen med uppdragna knän, mot
vilka hon stödde armbågarna, med alla tio fing-
rarna utspärrade i håret och stirrande ut i luften
som en liten uggleunge — påtagligen alldeles ur
stånd att hitta på något >roligt> av denna rent av
otroliga händelse.
Ester grep tungsint efter sina strumpor för att
börja kläda på sig, då hon med förundran märkte
en skriven papperslapp i sin säng.
»Det var undérligt>, sade hon. >»Jag trodde, att
jag bara drömde så sorgligt, att Mita kom till mig
och grät och var så sorgsen och stack ett brev i
handen på mig, — och nu är det ingen dröm. —
Se här är brevet!”
»Nå, kära hjärtandes, det se vi väl. Läs det och prata
inte så förskräckligt mycket, som ni göra, alla männi-
skor», skrek Nicka vyresigt och drog fingrarna ur håret.
»Ja, det är visst gott att läsa det här. Det är
värre, än om du hade skrivit det>, försäkrade Ester
mera sant än artigt.
»Tag hit! Jag kan nog!”
Nicka böjde sig ut över sängkanten och försökte
rycka till sig brevet. 5
»Ånej, Nicka, försök inte! Det är jag, som lärt
Mita skriva>, ropade Ester och tog igen brevet.
>Ja, det har du riktigt heder av, vill jag lova.
Iss, så dumt, att du, som aldrig kan hitta på något
själv, skall läsa.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
