Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runraden och dess magiska ursprung - II. Varje särskilt teckens betydelse - 5. ᚲ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagrammet, femhörningen, såsom en hälsans symbol och
tillskrevs under medeltiden förmågan att fördriva mörkrets
makter; tecknet sattes därför ofta på klövar, kohorn och
hästhovar (Heurgren). Mot bölder hos djur (jfr vad jag sagt om
runnamnet kaun) ha formler använts, där multipler av 5
nämnas, t. ex. 15 eller 150. Vid botandet av »flög» ritades på
hästens högra framhov med kniv fyra 5-or. Ett annat medel
var att på ett rent papper teckna 9 fem-uddar (pentagram)
och låta hästen äta detta (Heurgren). Hos medelhavsländernas
folk är än i dag femtalets
kroppsliga symbol, den framsträckta
handen med fem utspärrade eller
på visst sätt ställda fingrar, ett
ofta brukat medel mot »den onda
blicken» (hos italienarna kallad
iettatura). En för avvärjandet av
det onda ögats skademakt
förfärdigad amulett kalla marockanerna
för »femma». Denna (se avb. 14)
består i regeln av fyra rundlar
med ett centrum, som tydligen
räknas som det femte
(Westermarck). Pentagrammet har även
brukats av lapparna, som noga
tillsågo, att ett dylikt skars i ett,
d. v. s. utan att kniven behövde upplyftas (en tydlig
antidemonisk operation). I Norge och Danmark har samma tecken kallats
tussemcerke och Marekors. I Eddadikten »Odens trollsånger»
syftar den femte strofen på avvärjandet av fientliga kastspjut.
På vissa håll bör 5-talet från att ursprungligen ha begagnats som
skydd mot mörkrets makter ha kunnat få en vidgad användning.
Om det trotts hjälpa mot »trollskott», bör det slutligen även
ha kunnat tillskrivas kraft att avvärja projektiler, slungade av
mänskliga fiender. För att »göra sig hård», d. v. s. osårbar
gentemot alla slags vapen, sjöng man under den katolska
tiden »fem mässor om Guds lekamen» fem torsdagar efter
varandra (Thiele).
Avb. 14. Marockansk amulett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
